Menu

Blogg

SFIS presenterar: sammanfattning av presentation med Årets informationsspecialist Eva Lundgren

,

Den 2 december var det dags för höstens sista SFIS presenterar med ingen mindre än årets informationsspecialist 2024, Eva Lundgren. Vi känner henne inte minst som en driftig och orädd yrkesutövare som inte drar sig för att ge sig in på helt nya och okända områden. Hon berättade om sina många lärdomar från specialbibliotek, och varför vi informationsspecialister kan känna att vi har kompetenser som låter oss stå med båda fötterna på jorden.

Som labbingenjör i grunden har Eva lång erfarenhet av att jobba på såväl mindre tekniska som med tiden framväxande stora och av flera enheter sammanslagna forskningsinstitut. Hon berättar om hur dessa institut involverar och samfinansieras av såväl näringsliv, akademi som offentliga verksamheter i samarbete kring den mer tillämpade forskningen (till skillnad från högskola och universitet som ofta samlas kring grundforskning). Som åhörare får vi en god inblick i hur olika forskningsinstitut är organiserade och vad som kännetecknar dem, allt från hennes tid på branschspecifika institut som exempelvis Betonginstitutets bibliotek till ett större polytekniskt informationscenter på RISE (Research Institute of Sweden).

Tjusningen med att arbeta på specialbibliotek säger Eva är bredden, kollegialiteten med biblioteksanvändare, självständigheten och kreativiteten i att ge god användarservice och dessutom arbeta aktivt för att synliggöra detta för ledningen så att ledningen vet om vad vi informationsspecialister faktiskt gör. Eva har jobbat med förvärv och metadataförsörjning såväl som e-resurser, informationssökning och olika former av användarstöd och mycket mer. Hon återkommer flera gånger till den närhet till kärnverksamheten som präglat mycket av hennes yrkesgärning, och vikten av att synliggöra betydelsen av vår profession i relation till denna kärnverksamhet.

2018 var det dags för Eva att axla en helt ny värld, nämligen inom den juridiska biblioteksvärlden på Stockholms tingsrätt, där hon arbetar med att förse juristerna med flertalet rättskällor som underlag till förhandlingar och domar. Informationsinfrastrukturen beskriver hon som särskilt viktig, det vill säga att lära sig hitta bland alla olika rättskällor, träna på att söka sig fram och lära sig de viktiga databaser som finns till hands. Det är viktigt att tillgodogöra sig själva strukturen för sökningar och lära sig söka på rätt sätt och på rätt plats. Även om ämnet var nytt, förblir yrkesverksamheten densamma, fortsätter Eva. Bibliotekariekompetensen var den stadiga basen att stå på, medan kunskapsdomänen och dess terminologi har varierat genom åren. Tack vare detta har Eva fått en bred överblick över det vida fältet som informationsspecialister befinner sig i och på.

Avslutningsvis nämner Eva några viktiga och väl igenkännbara erfarenheter för många inom professionen. Vikten av kommunikation och pedagogiskt förhållningssätt för att synliggöra informationsspecialisters kompetens är en sådan lärdom, liksom att vi behöver samverka och skapa relationer lika mycket som vi syns och tar plats. Medan ämnesspecialisterna kan sitt, behöver vi balansera upp vår serviceroll med specialistrollen och inse att vi informationsspecialister är utrustade med vår egen unika specialistkompetens att tillvarata i en mängd olika sammanhang. Viktigt är träning och återigen träning, och från Eva finns mycket inspiration att hämta för den som vill prova på något nytt. SFIS tackar Eva Lundgren för en både intresseväckande och modingjutande presentation, och önskar allt gott i fortsättningen.

SFIS presenterar är tillbaka till våren med ytterligare diskussionsträffar och tillfällen att möta kollegor för erfarenhetsutbyte och reflektion. Vi återkommer med närmare datum och hoppas vi ses längre fram. Till dess önskar vi er alla en god och vilsam jul och ett gott slut på året!

Vid tangentbordet: Cia Gustrén

Rapport från konferensen Nordic Workshop on Bibliometrics & Research Policy, Reykjavík, 20-22 november 2024

,

Resestipendiat Martin Iinatti Brengdahl

SFIS resestipendium 2024 möjliggjorde att jag kunde delta på konferensen Nordic Worskhop on Bibliometric & Research policy.

https://nwb2024.hi.is/

Det var första gången jag deltog på Nordic Workshop on Bibliometrics & Research Policy, som hålls årligen med växlande värdland. Detta år deltog 124 deltagare, främst från de nordiska länderna, men även från tex Kanada, Storbritannien, Belgien, Tyskland, Tjeckien och Polen. Från Linköpings universitetsbibliotek deltog jag själv och min kollega Per Eriksson. Deltog gjorde en blandning av forskare, utövare (tex bibliometriker på universitetsbibliotek), forskningsfinansiärer och andra policypåverkare. Konferensen sponsrades, utöver den isländska forskningsfinansiären Rannís, av de tre stora företagen Clarivate, Elsevier och MDPI, där den sistnämnda sponsorn nog ansågs vara kontroversiell bland vissa av konferensdeltagarna.

För mig, som har forskningsbakgrund som evolutionsbiolog, var det en ny och upplyftande erfarenhet med den stora blandningen av presentationers karaktär. Doktorandprojekt, som ibland är ganska snäva, presenterades i samma sammanhang som bredare presentationer om pågående förändringsarbete för forskningsutvärdering. Det var också en ny erfarenhet att se så pass många forskningsprojekt presenteras där resultat får tala för sig själva utan att testas med hypotestest/statistisk modell, troligen för att fältet använder en mix av kvantitativa och kvalitativa analyser. Säkert inte nytt för de med längre erfarenhet i fältet, men nytt för mig!

Resestipendiat Martin Iinatti Brengdahl på valsafari utanför Reykjavík. Fotograf Per Eriksson.
Resestipendiat Martin Iinatti Brengdahl på valsafari utanför Reykjavík. Fotograf Per Eriksson.

Konferensens innehåll

Den första dagen bestod utöver vanliga presentationer av sponsorpresentationer, där Clarivate, Elsevier och MDPI fick utrymme att presentera några av sina nyheter. Produktfokuserat och AI-innehåll. Utöver det fokuserade första dagen på temat samarbete och finansiering.

Den andra konferensdagen börjdes med en Keynote om CoARA (Coalition for Advancing Research Assessment), som hölls av Janne Pölönen (Federation of Finnish Learned Societies), med fokus på det nuvarande engagemanget i de nordiska länderna. Därefter hölls tre sessioner efter varandra om öppen vetenskap och forskningspolicy, samhällelig påverkan, publiceringsmönster och sist öppen tillgång till forskningspublikationer. Därefter hölls en ”poster minute madness” där varje posterpresentatör fick 45 sekunder på sig att presentera sin poster för alla, följt av en traditionell postersession, att lyssna och diskutera vid respektive poster.

Sista dagen började med en paneldiskussion mellan olika forskningsfinansiärer, där en forskningsfinansiär från respektive nordiskt land deltog. De diskuterade hur de utvärderar forskning, vad som behöver ändras, vilken roll bibliometri har och om det är möjligt att skapa mer snarlika utvärderingar mellan länder och finansiärer. Därefter följde tre sessioner med fokus på ansvarstagande forskning och innovation, inkludering (ur perspektivet att olika publikationstyper och discipliner behandlas mer inkluderande), samt patent.

De är i skrivande stund ej publicerade, men presentationerna (slides, ej filmade) samt postrar kommer att finnas tillgängliga här i framtiden. Nästa år kommer konferensen hållas i Bergen (Norge) i slutet av oktober. Är du intresserad av ”forskning på forskning”, forskningsutvärdering eller policyarbete tror jag du kan tycka att det är ett en bra konferens för dig!

För mer detaljer om nästa års konferens: https://www.nifu.no/nwb2025/

Nätverkande

Det fanns flera tillfällen att nätverka under konferensen, både lite mer formellt som under postersessionen, men även under kafferaster, lunchpauser och liknande. Visserligen var det fler än hundra deltagare, men jag kände ändå att det var en lagom stor konferens för att det skulle vara lätt att hitta personer en ville prata med. Det är väldigt svårt på stora konferenser med över tusen deltagare är min erfarenhet. Bra med bättre förutsättningar för mig, som inte tycker formellt nätverkande är det allra lättaste.

Första dagen avslutades med ett välkomstmotagande på Landsbókasafn – Íslands Háskólabókasafn (det är både national- och universitetsbibliotek för det största universitetet på Island), som gav tillfällen att skapa nya kontakter under avslappnade former. Detta tillfälle präglades också av att en av initiativtagarna för konferensens skapande fyllde 70 år denna dag.

En konferensmiddag hölls dag två på Harpa Music Hall, med både god mat, saxofonunderhållning samt panoramautsikt där Reykjaviks hamn, det pågående vulkanutbrottet samt norrsken kunde beskådas. Välorganiserat med både nätverks/mingeltillfälle före middagen samt lagom stora bord där en kunde diskutera med nya kontakter under festliga former.

Andra dagen på konferensen startade med lugnande besked från organisatörerna att vulkanutbrottet (som kunde ses från Reykjavík) inte skulle påverka oss alls. Dramatiskt för oss svenskar, men islänningarna verkar väldigt vana. Fotograf Per Eriksson.
Andra dagen på konferensen startade med lugnande besked från organisatörerna att vulkanutbrottet (som kunde ses från Reykjavík) inte skulle påverka oss alls. Dramatiskt för oss svenskar, men islänningarna verkar väldigt vana. Fotograf Per Eriksson.

Fyra saker jag tar med mig i mitt arbete

CoARA (The Coalition for Advancing Research Assessment) var inte bara ämnet för konferensens keynote, huvudfokus för ytterligare en presentation, utan var närvarande i mer eller mindre omfattning på flertalet ytterligare presentationer, även om det var mer indirekt i flera fall. Här känns det som att Finland generellt kommit en bit längre på vägen än Sverige. Förhoppningsvis kommer Sverige igång ordentligt och kan ta hjälp av vad grannländer redan åstadkommit. Har du inte hört om CoARA före du läser detta, så lär du förmodligen höra mer om det framöver!

Norska listan kommer även fortsättningsvis bibehållas likt tidigare. Jag och mina kollegor har under det senaste året fått höra rykten från olika håll att Norska listan skulle tas ur bruk eller sluta uppdateras. Nu fick vi höra från personer som arbetar dagligen med Norska listan att så inte är fallet utan att den fortsätter likt tidigare. Lugnande besked för den som oroat sig.

Samhällelig påverkan berördes i många presentationer och att Clarivate höll en presentation med titeln ”Framework for evaluating the societal impact of research” pekar mot att de fångat upp att många potentiella kunder letar efter andra sätt att mäta genomslag än de traditionella måtten. Paneldiskussionen med forskningsfinansiärer visade att det där, åtminstone på övergripande nivå, verkar finnas samsyn kring att använda indikatorer och mått på ett mer ansvarsfullt sätt än historiskt. Aalborg universitet har nyligen tagit fram en ny modell att fördela forskningsmedel. Där kompletteras en traditionell bibliometrisk modell, baserad på publikationer och citeringar, med en modell där mål sätts upp gemensamt mellan universitetsledning och varje institution med fokus på öppen vetenskap och just samhällelig påverkan.

Fraktionalisering, en metod för att justera i hur stor usträckning en publikation ska räknas med, är vanligt i olika bibliometriska analyser. Vanligast är så kallad rak fraktionalisering, där samtliga medförfattare delar lika på publikationen. En presentation av Paul Donner (German Centre for Higher Education Research and Science Studies) fokuserade på hur juniora forskares självupplevda insats stod i relation till förattarposition och olika former av fraktionalisering. Tankevänkande presentation, även om det hade gett mig en mer komplett bild om det även funnits data från seniora forskare och om slutsatser presenterats per fält (det finns stor variation i författarordningstradition).

 

Staty av Leif Eriksson i förgrunden och Hallgrímskirkja som tornar upp sig bakom. Fotograf Martin Iinatti Brengdahl.
Staty av Leif Eriksson i förgrunden och Hallgrímskirkja som tornar upp sig bakom. Fotograf Martin Iinatti Brengdahl.

Referat från Librisdagen 2024-11-06

,

Årets Librisdag gick av stapeln den 6 november. Inledde gjorde dagens moderator, Malmö universitets bibliotekschef Sara Kjellberg, tillsammans med riksbibliotekarie Karin Grönvall och KB:s enhetschef vid Bibliotekssamverkan Oskar Laurin. Det var tydligt att öppenhet och användarfokus är att betrakta som möjliggörare av utveckling men att det också kan ställas emot olika säkerhetsaspekter som kommer av det teknikskifte som vi ser och som till viss del påverkar våra katalogiseringspraktiker såväl som det omgivande Libriskollektivet.

IT-arkitekt Martin Malmsten och verksamhetsstrateg Fredrik Klingwall samtalade först med riksbibliotekarie Karin Grönvall om länkade data då, nu och i framtiden. Hörnstenarna i presentationen var att teknik bör utformas med hänsyn till den större kontext i vilken den ska ingå, att ett komplext system i grunden bygger på ett enkelt och fungerande sådant och att teknisk utveckling bygger på förfiningen av samma tekniska innovationer ända tills det uppstår något helt nytt. Att bibliotek ska sitta ihop, samarbeta och att Libris ska vara utåtriktat, bygga på öppenhet och långsiktighet är idéer som funnits med ända sedan Libris lanserades. Grundtekniken bakom länkade data bygger på en trippel av subjekt (boken), predikat (har titel) och objekt ([titeln på boken]), men det behövs mer för att länka samman det komplexa systemet av relationer mellan olika resurser. Vi behöver en vokabulär för att förstå vad dessa länkar eller relationer betyder, och denna vokabulär kom att utgöras av Bibframe2 med byggstenar som verk, instans och exemplar. Vi behöver en infrastruktur som kan hantera en historiskt sett spridd och varierande användning av Marcformatet och reducera den komplexitet detta inneburit. Det stora och svåra är konverteringarna som krävs för att skapa denna infrastruktur, när Marc har uppnått sin tekniska livslängd och inte längre är ändamålsenlig för att kunna länka samman data.

Därefter talade systembibliotekarie Andreas Mace om länkade data i lokala bibliotekssystem och KB:s kommande övergång till bibliotekssystemet FOLIO. Valet föll på en lokalt situerad lösning snarare än en molnbaserad sådan, detta på grund av bland annat dataskyddsfrågor, möjligheten att hantera länkade data, bibehållen kontroll och minskat beroende av systemleverantör. Mace beskriver arbetet med att kartlägga ett helt ekosystem av interaktion mellan olika arbetsflöden. Implementeringen av FOLIO planeras i samverkan med det FOLIO-community som finns både i Sverige och internationellt. Tanken är att gå ifrån Marc, men export av data bygger likväl på detta format. Alternativet till Marc är att utnyttja det potential som finns i länkade data och på så vis föra lokala bibliotekssystem närmare varandra.

Bibliotekarierna Katarina Synnermark, Liv D’Amelio och Andreas Andersson presenterade sedan länkbara verk i Libris, där verk är den högsta nivån av intellektuellt och konstnärligt innehåll medan instanser syftar på utgåvor med olika fysiska egenskaper, och exemplar på själva kopiorna av instanserna. Problemet med Marcformatet har varit att det krävs upprepning av beskrivningar av varje instans av samma verk, vilket kan vara både ineffektivt och inkonsekvent. Då har verken också varit lokalt isolerade samlingar av egenskaper i stället för utbrutna och relaterade till varandra. Eftersom hela Libriskatalogen är för stor för maskinell utbrytning av verk, valdes en delmängd ut: skönlitteratur på svenska. Av 1,1 miljoner instanser, skapades 77 000 verkskluster. Dock krävs en hel del handpåläggning i form av städning och korrigering av poster. Med verk som länkbara entiteter möjliggjordes effektivisering och enhetlighet i resursbeskrivningen, men det förutsätter att de särskiljande egenskaperna hos utbrutna verk är identiska.

Sedan var det dags för produktledare Tuija Drake och utvecklingsledare Henrik Ardesjö att tala om resan från webbsök till Libris sök. Det har, som Drake beskriver det, skett ett slags stambyte av Libris i syfte att gå från Marc21 till länkade data. Denna utveckling ställer krav på en agil och transparent funktionalitet hos söktjänsten, som är tänkt att vara lätt att använda, driftsäker, utvecklingsbar, tillförlitlig, och ett kreativt och kraftfullt verktyg för både användare och katalogisatörer, som därmed knyts närmare varandra. Tjänsten, som finns som betaversion parallellt med traditionella Libris webbsök, ska möjliggöra såväl snabba som mer utforskande sökningar, utifrån kärnvärden som välkomnande och inkluderande, funktionell och tillgänglig, enkel men kraftfull och modern och tidlös. Tanken är också att den ska uppdateras i realtid, vara mobilanpassad och ha en mer lättförståelig vokabulär än tidigare.

IT-arktiekt Martin Malmsten och bibliotekarie Viktoria Lundborg samtalade i sin tur om maskinen som bibliotekarie och bibliotekarien som maskin, med AI tillämpat på ämnesord. Till att börja med nyanserades AI-utvecklingen och det togs fasta på det faktiska nuet snarare än vad som sägs hända alldeles snart och i framtiden. AI definierades som maskiners förmåga att uppvisa beteenden som påminner om mänsklig intelligens, men det kunde ganska snabbt konstateras att generativ AI ligger efter våra mänskliga kompetenser på många sätt. Deskriptiv AI, som håller sig till listor och regler, ligger mer i linje med bibliotekariers beteende och är dessutom ganska bra på att urskilja mönster och tolka stora textmängder, hitta likheter, klustra och sortera enligt en samlad princip, medan vi människor kan tendera att göra på lite olika sätt. Det kan röra sig om samma ämnesområde, men vi tilldelar likväl olika ämnesord eftersom vi inte är perfekta maskiner. Kunskapsorganisation bär således på vår mänskliga bias. Maskiner kan å sin sida vara olika bra på olika ämnen, beroende på vad de är tränade på. Vi vill inte att ämnesord tilldelas på basis av olika värderingar, och där kan AI ibland vara lite för bra genom att tillfoga ämnesord som i sig inte är neutrala utan värderande av ett innehåll. Summa summarum, har föredragshållarna testat maskinen som människa, maskinen som maskin och människa som maskin. Men i slutändan är det nog fortfarande människan som människa som förblir avgörande för ämnesordsindexeringen.

Lika intressant var föreläsningen med tre bibliotekarier från Göteborg, Uppsala och Lunds UB, på temat synliggörande av äldre material i Libris med stöd av AI. Mycket material är inte sökbart i Libris, utan bara i äldre kortkataloger med begränsad bibliografisk information och en variation av hand- och maskinskriven text. Det finns olika slags katalogkort, med olika namnformer och tillkomna anteckningar efter hand. För att utvinna metadata och göra dessa kortkataloger sökbara, användes AI-modeller för att förvandla bild till textrader och textområden som kan läsas med hjälp av HTR, Handwritten Text Recognition. Från maskinträning sker justering och korrigering av oss människor för ytterligare träning av modellen. Det tar tid att träna modellen att förstå olika handstilar, och det behövs mycket justering för att hitta metadata på olika ställen på korten, men samtidigt kan denna iterativa maskininlärningsprocess ge material ökad synlighet, tillgänglighet och göra att det kommer till användning på ett annat sätt.

Slutligen var det dags för Sörmlands Librishäng med Jessica Malmström från Biblioteksutveckling Sörmland och Malin Andersson från Eskilstuna bibliotek. Här pratades inspirerande nätverksträffar online, som ett tillfälle att stötta folkbibliotek i katalogiseringsfrågor, lära av varandra och dela med sig av kunskaper samt samverka mellan bibliotek. Det kan röra sig om allt från detaljer i katalogposter till vidare idéer om hur bibliotek kan vara relevanta för sina användare. Likaså talade Amelie Hövenmark från V8-biblioteken och närmare bestämt Lycksele, om kommunalt samarbete i Västerbottens inland. Omvärldsbevakning och samarbete sker på Teamsyta, där man tar upp frågor som är relevanta för V8-biblioteken. Framför allt berörs katalogisering av samisk och lokal litteratur, och mer kunskap om klassificering av samisk litteratur lyftes som angelägen.

Dagen bjöd sammanfattningsvis på många intressanta och tänkvärda presentationer av det pågående arbetet med länkade data och perspektiv på vad AI både kan och rimligen inte kan tillföra. Till stor del vägdes AI mot vad som faktiskt kan ses som unikt med oss bibliotekarier och det bibliotekariska arbete som utförs runt om i landet.

Cia Gustrén

Referat från Teknikdagen 2024

,

Årets Teknikdag med SFIS Mellansverige bjöd på en god och insiktsfull blandning av såväl framtidsspaningar på AI-utveckling, språkmodeller och digitala forskningsmetoder, som historiska tillbakablickar på arkivmaterial och lite av en nutidsorientering i var vi står idag, vilka verktyg och system som står oss till buds och hur vi kan använda dem för att lösa olika problem.

Först ut var Fredrik Heintz, professor vid institutionen för datavetenskap, Linköpings universitet. Han presenterade projektet TrustLLM som går ut på att träna språkmodeller till att bli mer tillitsfulla. Dagens snabba utveckling av generativa AI-verktyg kan tyckas ge ifrån sig resultat som ser ut att vara bra, men när vi tittar närmare kan vi se att de inte överensstämmer så bra med hur det faktiskt ser ut. En självkörande bil kan verka köra mot trafikriktningen på en väg som har olika många filer. En karaktär med en väska liksom skuttar fram när hon går och när hon vrider på huvudet har hon inte längre väskan med sig. Detta är exempel på hur vi i nuläget inte kan lita fullt ut på generativ AI och varför vi bör vara medvetna om dess brister.

Språkmodeller är i huvudsak textbaserade, men det blir även vanligare att språkmodeller tränas på flera olika kommunikationsformer förutom text – exempelvis bild och ljud. AI kan således vara multimodal. Därtill kommer representativiteten, eller det som beskrivs som en kulturell sensitivitet för sådana förhållanden som präglar olika delar av världen. Våra kulturella värderingar kan så att säga extraheras utifrån vårt sätt att uttrycka oss språkligt, menar Heintz. För att säkerställa att den data som språkmodeller tränas på är representativ för olika värderingar, samt i linje med de etiska principer som kännetecknar olika identiteter eller grupper av människor, så blir det viktigt att träna språkmodeller på nya och andra slags dataset än tidigare. Fokus för det projekt Heintz jobbar med är just hur man skapar tillitsfulla data. Detta kan ske med hjälp av generativ AI och översättning av promptar till olika språk.

Justyna Sikora, Robin Kurtz och Agnes Toftgård från Kungliga bibliotekets KB-labb berättade därefter om sitt arbete med att med hjälp av AI skapa en forskningsinfrastruktur och utveckla arbetsmetoder för storskalig digital forskning på nationalbibliotekets rika materialsamlingar. Det innefattar utveckling av språkmodeller för text såväl som ljud och bild, där dessa tränas i att känna igen innehåll på svenska. De stora techföretagen prioriterar inte mindre språk och därför utvecklar KB-labb språkmodeller som fungerar bättre i en svensk kontext. De har exempelvis utvecklat modeller för sökning av bilder antingen med hjälp av andra, liknande bilder eller semantiska sökmetoder. Med hjälp av generativ AI skapas också transkriptioner och sammanfattningar med nyckelord för ljuddata. Kärnan i teamet som arbetar med detta består av dedikerade datavetare, men tanken är också att involvera den övriga verksamheten i sin helhet, att dela varandras kompetenser och samarbeta kring olika AI-lösningar. I och med att metadata ofta saknas för stora delar av materialet, består arbetet mycket i metadataberikning. Det innebär ett stort arbete med att analysera samlingarnas innehåll för att generera metadata så att materialet därmed blir sökbart.

Efter lunch var det dags för Magnus Andersson och Eva Sejmyr från Linköpings universitetsbibliotek respektive Digitaliseringsavdelningen vid Linköpings universitet att förtälja resan mot ett nytt bibliotekssystem, nämligen det webbaserade open source-systemet FOLIO. Övergången till detta system hade föregåtts av omfattande kartläggningar av vad som fungerar bra respektive dåligt med det tidigare systemet, Symphony Workflows, vad man ville kunna göra om man fick välja fritt och vad man behövde sluta upp med. Konsekvensanalyser ledde också till ett tidigt beslut om att det var FOLIO de ville ha. Dock tog det stopp i övergångsprocessen med hänsyn till offentlighets- och sekretesslagen vad gäller hantering av låntagaruppgifter i kombination med det som från början skulle varit en extern leverantör eller värd för systemet. Lösningen var till slut att ta fram och leverera systemet på egen hand, med biblioteket och IT-avdelningen i tätt samarbete.

Fördelen med FOLIO är att det är ett intuitivt, flexibelt och förbättringsbart system som gynnas av många olika kompetenser i samverkan och att hela verksamheten känner delat ägandeskap och ansvar för att systemet fungerar som det ska och fortsätter samverka för att det ska utvecklas vidare. Avgörande i arbetet var att det nya systemet skulle få ta tid att utveckla och att inget halvfärdigt skulle stressas fram. Samarbetet med IT har fungerat bra och kommunikationen med övriga medarbetare på biblioteket fanns också på plats och gjorde det hela till en mycket framgångsrik och lösningsorienterad process, med delaktighet, insyn och förankring i resten av biblioteksverksamheten. Några lärdomar var att det är bäst att inte göra några antaganden på förhand om hur saker och ting kommer att falla ut, att det hela tar tid och att det inte behöver vara perfekt från början. Det finns mycket att lära sig på vägen framåt, och resan fortsätter ännu med att engagera sig i det community som finns kring FOLIO, vara med och påverka och lära av varandra – inte minst i samband med de något komplexa uppgraderingarna av systemet.

Claes Westling från Riksarkivet berättade om historiska arkiv som ett viktigt källmaterial för forskningen. Problemet är att endast en liten del, så lite som mindre än 5% av allt material på Riksarkivet, är digitiserat och sökbart. Det betyder inte bara att forskningen endast tar hänsyn till en liten del av materialet och att den styrs på ett bekymmersamt vis, utan kan också ge en skev bild av historien. Till att börja med redogjorde Westling för hur arkivsystemet har byggts upp och numera består av såväl offentliga som privata aktörers arkivsamlingar. Staten har med Riksarkivet som högsta arkivvårdande instans varit den stora draken i den offentliga förvaltningen, och det råder stora skillnader gentemot privata arkiv som kan vara mer utspridda. Fördelen med digitala arkiv är såklart sökbarheten, och Riksarkivets söktjänst är därför välanvänd. Det är förstås bra att det går att komma åt det digitala material som finns att tillgå, men den större delen av arkiven osynliggörs och förblir obeforskad. Det digitiserade materialet ger endast glimtar av historien. Försök har gjorts att automatisera uppläsning av äldre handskrivna texter med hjälp av HTR, Handwritten Text Recognition. Utvecklingen mot digitisering av arkiv går dock mycket långsamt och tilldelas väldigt begränsade resurser.

Sist men inte minst talade AI-optimisten Joakim Jardenberg om vår aktiva interaktion med AI och AI-verktyg som avgörande för att använda rätt verktyg på rätt sätt. Vi ska med andra ord föreställa oss AI som en samtalspartner på andra sidan bordet, som växer och lär sig ju mer vi interagerar med denna. Jardenberg konstaterar att informationsspecialister behövs i en stormig framtid av skrivbordsrevolutionen med AI, där många kanske lutar sig tillbaka och tror att AI kan ge alla svaren och på sikt ersätta oss människor. Och visst kan AI vara till stor hjälp i att lösa problem, men den snabba utvecklingen kräver av oss att vi funderar på vårt förhållningssätt till AI, det vill säga hur vi aktivt använder och interagerar med AI-verktyg på ett meningsfullt och konstruktivt sätt. Vi ska inte passivt förledas till att godta första bästa svar, för AI är inget orakel utan något som formas i samverkan och interaktion med människor. Vi bör utmana verktygen för att iterativt skapa, söka och bearbeta mening med hjälp av AI. Vi kan på så vis också lyfta oss själva, vilket enligt Jardenberg medför ett slags demokratisering av informationsflödet. Vi blir ett slags hackare av systemet som lär oss prompta fram rätt sökfrågor, fortsätter han, och betonar att vi ska tänka på två saker: välj rätt verktyg och interagera med dessa på rätt sätt. Med Gasparovs förlorade schackduell mot en maskin som exempel underströk Jardenberg att människan inte är unik, det avgörande är kvaliteten på maskinen i kombination med det mänskliga. Maskinen kommer alltid att slå oss människor, men grundtanken är att maskin och människa tillsammans kan bilda en oslagbar duo.

SFIS tackar årets alla föredragshållare än en gång samt alla åhörare på plats och digitalt. Vi ser fram emot att ses nästa år igen, på Teknikdagen 2025.

/Cia Gustrén

Biblioteket som relationsbyggare

,

Ett referat från CHals 2024 av Kajsa Gustafsson Åman

The future role of university libraries in a quickly changing society”

https://blog.degruyter.com/the-future-of-academic-libraries-a-utopian-vision-for-2040-and-beyond/

Rudolf Mumenthaler, Director of University Library Zurich

När han började skriva insåg han att han inte hade några svar utan enbart frågor! Men en sak var säker och det är att bibliotekens utveckling bottnar i teknologisk utveckling. Ungefär en månad efter att han släppt sin artikel släpptes Chat GPT och läget ändrades. En annan sak som Mumenthaler ser kommer ha stor inverkan är Quanum computing.

Men vad kan man anta kommer hända i framtiden. Mumenthaler menar att de digitala förändringarna leder till samhällsförändringar. Vi kommer ha mindre arbetstid med datorstödd personlig utveckling och livslångt lärande och därmed ökar möjligheter för biblioteket då det har betydelse för universitet och lärandet.

En annan viktig sak att beakta menar Mumenthaler är digital kontroll. Då många AI-tjänster bygger på tillgång till text och data blir det än viktigare att ha kontroll på sin data både personligt och som företag. Även här har biblioteket en roll!

Biblioteket kommer ändras till mer lärande platser när studenter ändrar sina krav. Fysiska och digitala utrymmen behöver samsas. Biblioteket bör bli än centralare i universitet som den arena där möten kan ske. Här behöver biblioteket vara proaktivt, förbereda för framtiden och bygga broar, menar Mumenthaler.

Situationen som universiteten befinner sig i med att behöva köpa tillbaka de artiklar de producerar ska inte upprepas med data, menar Mumenthaler. Det är viktigt att vi kurerar  data själva på universiteten och ger samhället. Biblioteket och samhället ska kunna använda AI  men vi och inte företagen ska ha kontrollen.

Att söka information kommer förändras med AI. AI kommer att ge oss svar men det gäller att fråga rätt och att prompta rätt blir allt viktigare. Släpp sökrutan! Ta initiativet! AI kan hjälpa till med ämnesord och abstrakt. Men vi måste kontrollera och stå för tillförlitlighet, menar Mumenthaler! Analogt med det resonemanget blir Open science viktigt för livslångt lärande och demokrati. Det material som produceras på universiteten ska publiceras fritt och vara tillgänglig samt öppet för AI. Som i sin tur ska vara öppet och synligt. Så man vet vad det bygger på!

Mumenthaler ser också en förändring inom livslångt lärande. Han menar att man inte berar ska lära nytt utan också lära ut sina erfarenheter. Ett givande och tagande i lärandet. Naturligtvis har biblioteket en viktig roll i detta. För bibliotekspersonalen blir didaktiken allt viktigare och stöd till lärande grupper. Vi ska erbjuda samarbetsyta men ska inte nödvändigtvis hålla i lärandet.

Mumenthalers bibliotek har gått över till kontaktbibliotekarier men har några specialiserade databibliotekarier. De fann övergången svår, för kontaktbibliotekarieskap behövs mjuka kompetenser och kommunikationskompetens liksom ämneskompetens De ska nå ut inom olika institutioner.

Universitet biblioteket ska fungera som samhällscenter men det är en kamp mot de rådande uppfattningarna om vad ett bibliotek är och vilket bland annat speglar sig i arkitekters förslag.

I diskussionen efter Mumenthaler lyftes frågan om säkerhetstänkande. Här finns det naturligtvis inga enkla svar.

En annan aspekt som lyftes var risken för AI att bli en ekokammare. Denna risk gör att det är än viktigare med genomskinlighet. Vi måste veta var svaren hämtas! AI-litercy är viktig här. Biblioteken små och företagen stora!

 

The Relational Academic Library in Theory and Practice”

Sheila Corrall, Professor, University of Pittsburgh

https://alastore.ala.org/socialfuture

https://www.timeshighereducation.com/campus/seven-strategies-turn-academic-libraries-social-organisations

Sheila Corrall har varit med och skrivit boken The Relational Academic Library in Theory and Practice och berättade om det de kommit fram till i sitt anförande.

Hon talade om det relationella akademiska biblioteket och hur samhället i stort tagit en mer social vändning. Den deltagande kulturen gör att gränsen mellan producent och konsument ffa inom information och media suddas ut. Hon menar att det nätverkande samhället kommer ge stor påverkan på bibliotekens utveckling också.

Marknadsföringen fokuserar på personliga relationer. Vilket gör att man känner sig utvald vilket knyter vidare till deltagande kultur vilket i sin tur ger gränslösa organisationer. Hon ser också en rörelse från expert till deltagande.

Om man då för detta till biblioteksvärlden ser hon en förändring från kontaktbibliotekarie till en bibliotekarie som är; hybrid, imbedded, blandad, 2.0, personlig och/eller boutique (personliga servcis).

Så biblioteket går från fakta till sociala kompetenser både inom och utom biblioteket. Även om biblioteket alltid varit engagerat ser Sheila Corrall att det blir än viktigare.

Hon ser också en rörelse mot sidebyside arbete och andra områden som omsorg. Vilket kan ge djupare relationer med avnämaren. I förlängningen till det resonemanget behöver t ex de som arbetar i informationsdisk utbildning i bibliotekets olika expertområden för att på ett kompetent sätt kunna hänvisa rätt.

Kan de akademiska biblioteken då göra dessa omvandlingar, frågar Sheila Corrall. På många bibliotek har kontaktbibliotekarier ersatts av experter på olika områden. Detta har i sin tur givit sämre kontakt med forskare.

För att gå vidare med en agenda för framtidsutveckling behöver bibliotekarier relationell kompetens. Hon ser ett ökat tryck på mjuka kompetenser och socialt kapital. Man behöver skapa en partnership manager på arbetsplatsen för att hantera detta.

I frågorna efter Sheila Corralls föredrag ställdes frågan;  måste vi eller bör vi göra detta? Svaret var att vi måste skapa sociala kontakter och närmare arbete till våra avnämare. Självservice är viktigt men support är också viktigt, och än viktigare i framtiden

Maria Haglund på KTHB menade att vi behöver närma oss. Kombinera funktions- och kontaktbibliotekarie i detta. Man kanske samordna en person som är kunnig på kinesisk kultur med någon databaskunnig för att kunna stödja den vilsne kinesiska studenten.

 

Att möta studenters användning, behov och önskemål: Några nedslag i forskningsläget och våra egna erfarenheter

Linda Borg, verksamhetssamordnare kundtjänst, Karlstads universitetsbibliotek, och Emil Näslund, undervisande bibliotekarie, Göteborgs universitetsbibliotek

Biblioteksgeografin är en antologi utgiven av Göteborgs universitet och Linda och Emil presenterade sitt kapitel i boken. https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-27768

 

Linda inledde med att jämföra universitets- och högskolebiblioteket förr och nu. I ett 20-årigt perspektiv. Det är kanske inte länge men det har hänt mycket. Då var det en boksamling med några läsplatser, nu är det studenternas arbetsplats. Så rensa böcker och sätt in möbler! Sittplatser viktiga, liksom digital tillgång. På många bibliotek har andra verksamheter flyttat in. För studenterna är detta viktiga arbetsplatser som ger dem tillhörighet och rutiner.

Men med nya studenter kommer nya önskemål. Dagens studenter vill ha det mysigt och varierat. Biblioteket behöver ge utrymme för alla olika behov. Samtidigt behöver rummet vara lättorienterat och tydligt. Informationsdisken kan vara stor eller liten men det behöver vara tydligt utifrån de behov som studenter och personal har. Här behöver man också beakta flera basfaktorer som ljud- och ljusmiljö, it access, värme osv…

När biblioteket frågar studenterna vad de önskar blir svaret oftast mer. Men för att få mer användbara svar kan man behöva kombinera flera olika undersökningar som observationer, fokusgrupper och enkäter. Studenten är en viktig medskapare, om en fåtölj konstant flyttas kanske den ska få stå där?

Hur får man svar från de som inte kommer?

 

KTH Biblioteket – hela KTH:s mötesplats

Lenita Brodin Berggren, bibliotekarie, och Pontus Juth, undervisande bibliotekarie.

Arenagruppen på KTHB gör utställningar som ska synliggöra forskning och utbildning genom event och utställning för att skapa möten vid KTH. Lenita och Pontus visade och berättade om flera av de utställningar de gjort för att visa på bredden i vad de utgår från och hur de skapar.

De visade en utställning med rymd och fysik med utgångspunkten i Hannes Alfvén, Sveriges ende nobelpristagare i fysik. En viktig del är att de uppmuntrar interaktivitet och involverar studenter i utställningsarbetet. Vid en utställning om FAIR-principerna skapade de en serie om principerna, följt av ett quizz. Klarade du quizzet fick du ett tygmärke till overallen! Till den utställningen använde arenagruppen filmer som KB tagit fram. För att illustrera publiceringskostnader hade de lånat in en varuatomat som visade vad artiklar kostade.

Utställningarna kompletteras med panelsamtal eller andra föreläsningar och event. Allt de gör dokumenteras i DiVA, även filmer finns där.

Många av utställningarna kompletteras också med bibliometriska analyser.

Förutom utställningar och därtill kopplade föreläsningar håller Arenagruppen i administrationen av studentledda workshops, kravet är att det ska ha en anknytning till KTH och vara interaktivt. De kurerar också TED-x KTH.

 

En interaktiv WS

Karin Ljungklint, Chalmers bibliotek

Vi delades in i grupper med olika uppgifter där vi fick olika mål. Här skriver jag bara massage, dans och vilda planer!

Hur kan vi öka bibliotekariestudenters kunskap om lärosätesbibliotek?

Pieta Eklund, bibliotekarie, Högskolan i Borås, Katarina Michnik, Universitetsbibliotekarie, Göteborgs Universitet

Biblioteksgeografin är en antologi utgiven av Göteborgs universitet och Katarina och Pieta presenterade sitt kapitel i boken. https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-27768

Katarinas och Pietas föredrag om hur bibliotekariestudenter uppfattar lärosätesbibliotek gick snabbt över till en diskussion om hur man kan få in nyutexaminerade i universitetsbiblioteket. Kan man börja där som nyutexaminerad? Kan man börja med trainee-program? Hur närmar professionen sig forskningen och tvärt om? Hur kan biblioteken orka med VFU-studenter? Hur kan VFU-studenter användas? Det blev en livlig och intressant diskussion där slutsatsen nog blev att professionen och forskningen måste fortsätta vara nyfikna på varandra.

Blivande bibliotekarier kommer inte börja arbeta på forskningsbiblioteken om de har uppfattningen om att det är svåra jobb som man måste avancera till.

 

Lars Burman Framtidens bibliotek

Lars Burman, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. 

Lars Burman delade in sitt föredrag i;

  • Meningen
  • Framtiden
  • Teser
  • Relationer

Stora delar av föredraget är baserat på boken Meningen med ett universitetsbibliotek

Självklart menar Lars Burman att biblioteket är kärnverksamhet och dess roll är att tillgängliggöra kunskap, bevara unika, ge utrymme åt det svåra, sprida forskning, gestalta värderingar som biblioteket är, ge plats för data människor och material, förvalta, stötta samhällets tillgång i kunskap samt läka själen. Detta är viktiga och svåra uppgifter och för att klara detta bör lärosätesbiblioteken samverka.

De övriga framtidsscenarierna ser Burman som; Status quo, Det kommersiella forskningsbiblioteket och KB som nationell infrastruktur ser Lars Burman som sämre.

En samverkansstruktur där de starka kan dra olika områden och alla hjälpas åt behövs för att stå så starka och samstämmiga som möjligt.

Vad ska lärosätesbiblioteket då göra tillsammans? Jo, de ska vara delar av en nationell vetenskapliga infrastruktur, ska ha forskningskapacitet, ska ha bra chefer för att förklara utåt och inåt, ska skapa forskningsdata och tillgängliggöra, ska bevara och tillgängliggöra, ska hålla apokalypsen borta!, ska finnas i samhället och i dess utveckling.

Lars Burman ser vad han kallar materialitetens återkomst dvs att ting (fysiska böcker) värderas. Han menar också att biblioteket har en central roll i publicering på lärosätena och ska uttrycka det akademiska värdesystemet. Ytterligare en viktig punkt är att ständigt ha studentperspektivet.

Temat för Chals var relationer och Lars Burman avslutade med att tala kring detta. Han menar att vad vi kallar de som besöker/använder våra biblioteket speglar hur vi ser på dem. Är de kunder som kan köpa oss eller patrons som gynnar biblioteken?

Hur är hierarkierna? Vem styr och vem styrs? Hur kan vi navigera i det?

Är biblioteket en mötesplats, den tredje platsen? Önskar vi den eller vill vi att biblioteket enbart är en arbetsplats, ett digitalt lager eller ett lager för fysiska böcker? Om vi vill ha en mötesplats för tankar som skapar nya tanker vilken är då personalen som kan skapa dessa miljöer? Vilka förutsättningar behövs för att skapa dem? Hur tar vi oss vidare för att förklara vad och hur biblioteket kan vara?

Medskick från SFIS vårkonferens på temat informationssäkerhet

,

SFIS tackar alla medverkande och deltagande för ännu en givande vårkonferens. Temat denna gång var lite extra angeläget i dessa tider, kanske inte alltid så upplyftande men ack så insiktsfullt och nyttigt att ta med oss in i våra organisationer. Här följer några punkter för den som missade att ta del av detta viktiga ämne.

Marcus Örven från Nimblr talade om byggandet av en säkerhetskultur och hur människors säkerhetsmedvetande kan stärkas inom en organisation. Människor behöver stöd på samma sätt som det finns tekniskt skydd för system. Därför kan det vara bra med ett holistiskt tänkesätt där IT och teknik kombineras med utbildning, inte minst med tanke på att användaren är den mänskliga brandväggen, som Örven uttryckte det.

I vår digitaliserade samtid skickas ca 94% av all skadlig kod via epost. Det är emellertid svårare att hitta sårbarheter i system än hos människor. Det finns olika metoder för att förändra beteenden i linje med en organisations säkerhetspolicy, Kunskap och medvetande är en sak, men beteenden en annan. Att vi vet om något är ingen garanti för att vi inte ska begå misstag. Viktigt att tänka på är att fel och misstag inte kan straff- eller skuldbeläggas, då vi inte begår fel med mening utan på grund av exempelvis god vilja, stress, nyfikenhet eller andra omständigheter. För att lyckas bygga en god och säker kultur måste alla i organisationen engageras och uppmuntras till att ta till sig information och prioritera efterlevnad. Det måste finnas en inkluderande atmosfär som främjar lärande snarare än att sätta dit den som gör fel. Leif Nixon från Combitech nämnde också myten om den korkade användaren. Det är ett faktum att vi begår misstag trots användarutbildning, och att vi därför skulle behöva ännu säkrare system, helst enligt lökmodellen som bygger på lager-på-lager-principen och får angriparen att börja gråta (!).  

Mafijul Islam från China Euro Vehicle Technology AB talade ända från Shanghai om den svåra bedömningen av risknivåer i cybersäkerhet inom bilindustrin. Bilar kan sägas ingå i ett större ekosystem där de ofta är uppkopplade mot omvärlden som en del av the internet of things, menar Islam. Det finns många ingångar till systemet i och med långa kedjor av leverantörer och underleverantörer. Islam talar om både riskanalys och riskhantering, där risk är produkten av sannolikhet och konsekvenser. Då risk tillskrivs ett värde krävs utförlig argumentation och dokumentation av riskernas olika dimensioner.  

Anders Bessier från Kungliga biblioteket (KB) talade om många olika aspekter av informationssäkerhet ur nationalbibliotekssynvinkel. I ljuset av cyberhot och klimatförändringar som ställer krav på beredskap, gäller det att minimera riskerna och hålla koll på vad som sker i omvärlden. Exempelvis lagar och förordningar är viktiga att känna till, och man behöver följa med i trender i informationssäkerhetsarbete samt lära sig av olika incidenter. Viktigt är att inventera sina informationstillgångar för att veta vad man har och hur man kan skydda dem på bästa sätt.

KB har en gemensam policy för hela myndigheten, samt en tvärfunktionell grupp som arbetar på bredden med frågor som rör exempelvis hantering av dataskydd. Det är viktigt att arbetet med informationssäkerhet är decentraliserat för att nå ut till alla delar av organisationen. Dock finns ett stort behov av fortsatt kunskap på området, och även Ludvig Stendahl från Riksrevisionen påpekade den varierande kompetensnivån och behovet av ett organisatoriskt enhetligt arbetssätt som inte är personberoende. Johanna Nilsson från MSB påpekade också att informationssäkerhet inte bara är en IT-fråga, utan att det handlar om att känna till hela organisationens rutiner och att arbeta med kontinuitet och beredskap i vidare mening. Bristen på kompetens kan även hänga samman med att man aldrig blir färdig med informationssäkerhetsarbetet. Ett ändamålsenligt, anpassat och kontinuerligt skydd kräver löpande insatser och ständigt lärande.

Ludvig Stendahl från Riksrevisionen tog upp så kallad effektivitetsrevision av en viss del av informationssäkerhetsarbetet på universitet och högskolor, nämligen skydd av forskningsdata. En tematisk granskning har genomförts av lärosätenas hushållning med och utnyttjande av resurser samt den faktiska måluppfyllelsen på området systematiskt informationssäkerhetsarbete. Mot bakgrund av kravet på föreskrifter och i ljuset av hot mot forskning såsom industriellt spionage och andra cyberattacker, ställdes en övergripande frågeställning om huruvida ett effektivt och ändamålsenligt arbete bedrivs på högskolor och universitet för att identifiera skyddsvärda data och utforma en praxis för att skydda dessa. Eftersom det är en prioriterad fråga att med god förmåga skydda forskning är det själva skyddsförmågan kring forskningsdata som fokuserades. Resultaten visade på att ett sådant arbete i nuläget inte bedrivs på ett systematiskt sätt och att forskningsdata sällan eller aldrig inkluderas i riskbedömningen. Dessutom rapporteras få incidenter och det är oklart hur ansvarsfördelningen kring detta ser ut. Styrningen brister och det finns en högst varierande kompetens kring frågorna, samtidigt som det finns ett behov av att förbättra stödet till lärosäten för att skapa en säker hantering av forskningsdata. Tydliga roller behövs inom organisationen så att varje medarbetare känner till sitt ansvar och det finns ett ledarskap med mandat att ställa tydliga krav.

Johanna Nilsson från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) påpekade att information är en verksamhetskritisk resurs, själva basen för en organisation som påverkar dess möjligheter att uppnå syfte och mål. Det finns en variation i fokus för skyddet av sådana tillgångar beroende på om det är viktigast att den endast ska vara tillgänglig för behöriga (konfidentialitet), om det är informationens korrekthet som är viktigast (riktighet) eller om prio är att informationen alltid ska gå att nå (tillgänglighet). Dessa faktorer bildar tillsammans akronymen KRT.

Till sist talade Leif Nixon från Combitech AB om bland annat IT-brottslighet, vars förutsättningar och främsta drivande faktor kan sägas vara så kallad ransomware, och därtill en korrupt miljö som gynnar sådan verksamhet. Exemplet Ryssland visar också att det är mycket svårt att arrestera personer som ägnar sig åt IT-brottslighet, eftersom IT-brottslighet i princip sanktioneras av staten i syfte att underminera västvärlden. IT-brottslighet har således vuxit till en professionaliserad affärsmodell, menar Nixon, och tillägger att den främst angriper organisationer och inte så mycket privatpersoner. Genom att använda olika IT-metoder utnyttjas sårbarheterna i de organisationer som angrips.

Nixon nämner att behörighetshantering, där en enda person aldrig ska ha tillgång till hela organisationens data, och konstanta säkerhetsuppdateringar av samtliga system är viktiga delar för att skydda organisationer från IT-attacker. Det vi också behöver lära oss är att bygga tillräckligt säkra system. I dagsläget är detta mer av ett konsthantverk än en ingenjörskonst. Att det hela delvis bygger på magkänsla skapar både osäkra system och system som blir alltför överdimensionerade och dyrbara.

/Cia Gustrén  

Rapport från SSIVKs nätverksträff

,

SFIS resestipendiat 2023 Maria Björklund har i och med resestipendiet haft möjlighet att besöka ytterligare en konferens. Här följer hennes rapport från SSIVKs nätverksträff på Karolinska Institutets bibliotek i Solna den 24 april.

*

Resestipendiet gav fina möjligheter till kompetensutveckling och nätverkande på Cochranes konferens i London 2023, och har gett vidare möjligheter till fortsatt arbete inom samma tema som konferenspresentationen stipendiaten gjorde. Nu har inbjudan från tidskriften BMJ Evidence-Based Medicine som följde konferenspresentationen blivit till en publikation:

Björklund, M., Ringsten, M., Bruschettini, M., & Garwicz, M. (2024). Teaching evidencebased medicine by using a systematic review framework: implementation in a Swedish university setting. BMJ evidence-based medicine, bmjebm-2023-112607.
https://doi.org/10.1136/bmjebm-2023-112607

Resestipendiepengarna räckte även till deltagande i en nätverksträff som anordnades av nätverket Systematiska Sökningar i Vetenskaplig Kontext, SSIVK, i Stockholm 24 april 2024.
Nätverket SSIVK har över 360 medlemmar, och ca 100 deltog i träffen.
https://www.ssivk.se/

Programmet under dagen hade både bredd och djup i en mix av presentationsformer som möjliggjorde aktivt deltagande och diskussioner i parallella spår. Här följer några intryck av nätverksträffen.

I formatet av en journal club utforskades “What every researcher should know about searching” utifrån en artikel av Gusenbauer & Haddaway. Hur pratar forskare respektive bibliotekarier/informationsspecialister om sökning och syftet med sökning? Artikeln och diskussionerna (ledda av Helen Sjöblom samt Eva Hessman, Göteborgs universitet, Biomedicinska biblioteket) gav intressanta perspektiv på hur vi på ett pedagogiskt sätt kan kommunicera att det finns olika sätt att söka beroende på syftet med sökningen. I vilken utsträckning tar forskare stöd av biblioteket för systematiska översikter? På Karolinska Institutets Bibliotek har en uppföljning av publikationer gjorts, där man tittar på i vilken utsträckning biblioteket omnämns i metod och/eller acknowledgements. I den inspirerande presentationen diskuterade hur biblioteket kan nå ut till ickeanvändare och hur vi kan nå ut till dem. Sabina Gillsund, Narcisa Hannerz och Ingrid Andersson presenterade och engagerade åhörarna i diskussionen.

Metoder för sållning av abstracts är en aktuell fråga, och hur man kan använda statistik för att beräkna när man ska sluta illustrerades genom ett projekt där detta prövats av Formas. Att sätta ett stoppkriterium kan spara tid, där man jobbar iterativt tills man når målet (i detta fall hitta 95% av relevanta träWar) vilket Arvid Bring visade i testresultatet.
Läs mer: Callaghan, M.W., Müller-Hansen, F. Statistical stopping criteria for automated screening in systematic reviews. Syst Rev 9, 273 (2020). https://doi.org/10.1186/s13643-020-01521-4

Görel Sundström (Uppsala UB) berättade om publicering av sökstrategier som förekommer i olika plattformar. Denna presentation belyste fördelar med att publicera sökstrategier utifrån ett open science-perspektiv där strategierna blir återanvändbara, får ett eget DOI, blir reproducerbara och man kan hitta dem lättare än då de t ex är publicerade som supplement till en artikel. Beställarens/forskarens godkännande behövs för publicering och finns ett protokoll för översikten kan man länka till det.
En plattform som används är t ex SearchRxiv
https://www.cabidigitallibrary.org/journal/searchrxiv

I workshopen Bättre fritextsökning med AntConc (Malin Barkelind, Uppsala UB) blev vi guidade i programvara som i mitt tycke var mycket användbar för att få grepp om en textmängd, t ex resultat av en testsökning. Genom att använda text mining blev det tydligt vilka begrepp som sökningen skulle kunna förbättras med, var det var lämpligt att trunkera samt t ex vanligt förekommande ord och fraser som gav en bra översikt över innehållet. Programvaran är kostnadsfri.
https://www.laurenceanthony.net/software/antconc/

Vilka databaser som är relevanta att söka i samt precision i sökningar är alltid aktuellt. Två presentationer addresserade detta (Therese Svanberg, med exempel från HTArapporter från Sahlgrenska. Att använda flera databaser är nödvändigt visar utvärderingen som presenterades. Dock föreslår ibland tidskriftsreviewers att ytterligare databaser ska inkluderas (framförallt citeringsdatabaser) vilket inte alltid är motiverat.
Mer läsning om precision:
Sampson, M., TetzlaW, J., & Urquhart, C. (2011). Precision of healthcare systematic
review searches in a cross-sectional sample. Research synthesis methods, 2(2), 119–125
https://doi.org/10.1002/jrsm.42

I presentationen Storskaligt stöd till precisionsmedicin inom diabetes berättade undertecknad samt kollegan Krister Aronsson om ett internationellt projekt där en serie av systematiska översikter utgjorde grunden för riktlinjer. Projektet startade 2020 och inkluderade runt 200 forskare världen över, med projektledare i Lund. Informationsspecialisterna blev en del av projektet och bidrog både som metodkonsulter och stöd genom att utföra systematiska sökningar och hjälpa forskargrupperna med att sålla i materialet i programmet Covidence. Projektet har hittills resulterat i 12 av 16 systematiska översikter och en konsensusrapport, publicerade i Nature.
https://www.nature.com/collections/ijchbebadj

En case report som sammanfattar informationsspecialisternas erfarenheter är accepterad i tidskriften Journal of Medical Library Association och blir troligen publicerad till sommaren.

Stort tack till SFIS som möjliggjorde deltagandet i nätverksträffen! Det var mycket givande att få träffa kollegor från hela landet och diskutera systematisk sökning ur olika perspektiv.
Lund, 29 april 2024
Maria Björklund, Medicinska fakultetens bibliotek, Lunds universitet.

En intervju med Kjell Nyman om öppna lärresurser

,

Kjell Nyman är nationalekonom och sedan fem år tillbaka pensionerad från en nästintill tre decennier lång yrkeskarriär som analytiker och opolitisk tjänsteman inom olika delar av Regeringskansliet. Hans engagemang för öppna lärresurser (Open Educational Resources, OER), växte fram under de år han var chef för analysfunktionen på Utbildningsdepartementet och grundar sig i en vilja att bidra till att kunskap, som kommit att bli en allt viktigare samhällsresurs, fördelas på ett mer jämlikt sätt i samhället. Till det kommer den betydelse som öppna lärresurser kan ha för att effektivisera och frigöra resurser inom högre utbildning – resurser som kan användas till andra angelägna insatser inom utbildningspolitiken.

Kjell delar den vision som länge funnits hos såväl UNESCO som EU-kommissionen att använda öppna lärresurser som ett instrument för att jämna ut tillgången till utbildning i världen. Länder som varit drivande i det arbetet är exempelvis USA, Kanada, Storbritannien och Spanien. Det har under årens lopp även funnits många initiativ till kunskapsdelning av detta slag i Norden men det är enligt Kjells uppfattning synd att Sverige inte kommit längre inom detta område. Han menar också att skapandet av öppna lärresurser må kräva en del initialt, men vi behöver möta de svårigheter som kan uppstå till en början för att det i slutändan ska leda till att kunskap sprids lättare, och på ett mer rättvist sätt, samt för att ta vara på de effektiviseringsvinster som på sikt uppkommer. Vi har i det avseendet mycket att lära av andra länder. Det behöver inte enbart handla om öppna lärresurser som görs fritt tillgängliga för alla utan även andra former av samarbete mellan olika lärosäten, såsom i Bayern där 13 universitet och 19 professionshögskolor gått samman för att gemensamt utveckla digitala undervisningsresurser som kan används fritt av alla deltagande lärosäten (Virtuelle Hochschule Bayern).

Vilka förändringar skulle då krävas i vårt kunskapssystem för att öppna lärresurser ska komma till sin rätt? I nuläget är vårt system för högre utbildning inte särskilt väl anpassat för samarbete och samverkan. Inom forskningen finns det ofta såväl ekonomiska som andra incitament till samarbete forskare emellan – ett samarbete som kan sträcka sig över i princip hela världen – men när samma personer i stället undervisar är det alls inte lika självklart att dela med sig av det material man tar fram. För att ta vara på de möjligheter som kan skapas via öppna lärresurser behöver liknande drivkrafter som länge funnits inom forskningen utvecklas även inom undervisningen. För att kunskap ska kunna spridas öppet och effektivt krävs att den formas utifrån ett allmänintresse snarare än ett egenintresse.

Kunskap används enligt Kjell ibland av vissa grupper för att höja sin status och bibehålla de privilegier som uppnåtts. Om man alltför generöst delar med sig av den kunskap man förvärvat riskerar man att på sikt förlora sina privilegier. Samtidigt är ett vanligt missförstånd att delning via öppna lärresurser innebär att det kursmaterial man tar fram släpps helt fritt, utan någon som helst kontroll. Så är inte fallet, påpekar Kjell. Dels krävs en grundlig kvalitetsgranskning (peer review) av öppna lärresurser för delad användning, dels finns sätt att kontrollera användningen av öppna lärresurser via så kallade Creative Commons-licenser. Skaparen av resursen kan då på ett smidigt sätt ange att den exempelvis inte får användas i kommersiella syften (vilket betecknas med CC-BY-NC) eller att inga ändringar får göras i materialet (CC-BY-ND).

Kort sagt blir öppna lärresurser än viktigare i en tid av stora behov av att fylla på med nya kunskaper (inte minst i takt med den snabba AI-utvecklingen), där många utbildningar ges på distans eller i hybridform och där stora delar av det digitala undervisningsmaterialet kan användas på ett mer effektivt sätt så att lärare på lärosätena slipper uppfinna alla delar av hjulet på nytt när de ska utforma en ny kurs. För att sådana satsningar ska bli bestående krävs dock en centralt ansvarig instans som förvaltar och samordnar stora mängder kunskap och gör den sökbar – något som saknas i Sverige idag.

Enligt Kjell finns det trots allt många ljusglimtar i utvecklingen framåt. Det händer saker på området även i Sverige. Arbetsgrupper har bildats, rekommendationer undertecknats och ett förnyat intresse visas från regeringshåll. Kjells förhoppning är att den positiva trenden håller i sig. För oss informationsspecialister är tanken om ett öppet kunskapssystem inte främmande, och kanske är det just vi som kan agera förvaltare av kunskap så som vi redan i mångt och mycket gör. SFIS öppnar upp för debatt i frågan, och missa inte vårt nästa diskussionstillfälle måndagen den 22 april på temat utbildning på Zoom.

Läs mer här: https://sfis.nu/kalendarium/diskussionstraff-tema-utbildning/

Vi ses!

 

Cia Gustrén

Load More

Back To Top

Svensk förening för informationsspecialister (SFIS)

Är en förening för dig som arbetar professionellt med informationshantering, omvärldsbevakning och kunskapsdelning. Våra medlemmar är bland annat bibliotekarier, informationsarkitekter och omvärldsanalytiker.

Kontakt

SFIS, Svensk förening för informationsspecialister
c/o Föreningshuset Sedab AB
Lumaparksvägen 7, plan 7
120 31 Stockholm

www.sfis.nu
info@sfis.nu

Medlemskontakt: medlem@sfis.nu
Telefon: 08-121 513 39