Rapport från ECIL 2025, Bamberg

Just när löven började ändra färg och vädret blev kyligare anordnades den nionde European Conference on Information Literacy (ECIL) i Bamberg, Tyskland.

Bamberg ligger i Franken, Bayern och är sedan 1993 en del av UNESCOs världsarv. Staden omges av böljande gröna kullar där gamla klosterbyggnader, vinodlingar och ölbryggerier avlöser varandra. I Bamberg bor ungefär 80 000 invånare och Otto Friedrich Universität, där konferensen anordnades, har ungefär 10 000 studenter. Just veckan för konferensen hade området så dåligt väder att flera av ortsborna vi mötte bad om ursäkt och bad oss komma tillbaka för att uppleva ”old woman summer” en slags brittsommar som vi förstod att de egentligen var vana vid så här års.

Vi slogs med detsamma av den familjära attityd och inställning som fanns bland både arrangörer och deltagare på konferensen. Trots att vi aldrig deltagit förut kände vi oss välkomna med öppna armar och både den internationella arrangörsgruppen och den lokala projektgruppen för konferensen var tillmötesgående, oavsett vilka frågor vi hade.

Konferensens tema i år handlade om informationskompetens i en AI-driven värld, vilket rymmer många olika aspekter i det lilla och det stora. Vi valde att dela upp oss och gå på olika spår för att få så många intryck och erfarenheter som möjligt, vilket var ett vinnande koncept kände vi. Vi hann ändå inte se alla presentationer eftersom det var över 350 presentationer över fyra dagar.

Många av presentationerna handlade om AI och vad det gör med vår informationskompetens, vad det innebär att vara informationskompetent och hur vi lär andra att vara informationskompetenta. Andrew Cox, University of Sheffield, frågade sig – och oss – hur vi ska se på AI: är det en gud, en trollkarl eller en köttkvarn? Cox konstaterade också att AI är det första digitala verktyg som skapats utan tanken på att föra människor samman. AI inbjuder inte till någon som helst social kontakt, medan andra digitala verktyg som Facebook, Wikipedia och liknande har en grundtanke med att föra människor samman. Han påtalade också att hybridundervisning har blivit obligatorisk.

Ute Schmid höll en rolig och tankeväckande keynote om hur AI-utveckling går till, där hon pratade om skillnaden mellan det vi menar när vi säger intelligens i dagligt tal och det som innebär att ett dataprogram är intelligent. Vad menar vi med AI egentligen? Och vad menar vi med intelligens? Är intelligens verkligen att skilja en bild på en hund från en bild på en katt, eller att fylla diskmaskinen? Ute kritiserade också den ofta använda metaforen från AI-ivrare om att ”vi vet ju inget om bilar heller, ändå kan vi köra!”. Men vi vet faktiskt ganska mycket om bilar och vi kan, förhoppningsvis, trafikreglerna när vi ger oss i väg!

David White, University of the Arts i London, menade att vi redan i början gjorde fel som gav generativ AI personligt pronomen, ett oklart ”jag” som inte stämmer med vad generativ AI handlar om; där finns inget jag. Metaforerna vi använder om AI visar att vi gärna förmänskligar chatbotar, men AI har ingen kärna och det är viktigt att komma ihåg när vi interagerar med dem. Han jämförde den generella synen på generativ AI med den generella synen på mekaniska ankan (if it quacks like a duck and walks like a duck it must be a duck) och jämförde även den samhällsdebatt som omgett AI med samhällsdebatten som omgav Wikipedia när den tjänsten lanserades. David White avslutade sitt anförande med att hävda att människor är magiska och att det är vår stora fördel när det gäller literacitet i världen; att vara människa.

Flera av de presentationer vi besökte handlade om hur vi i vår profession kan prata med studenter, forskare, lärare och varandra om informationskompetens och AI. Vilka informationskompetenser kommer att behövas i framtiden? Är det algoritmisk informationskompetens, social informationskompetens eller annat?

På tisdagseftermiddagen presenterade vi hur vi jobbar med informationskompetens och AI när vi möter våra nya studenter på Karlstads universitet. Precis som för alla andra innebar intåget av AI ett nytt landskap där vi fick tänka om och tänka nytt i vår undervisning. Vi behövde också tänka nytt i vår kontakt med studenter, forskare och lärare. Informationskompetens är svårt nog för en ny student, nu ska vi även blanda in artificiell intelligens i smeten. Studier visar att det finns ett glapp i den kunskap vi förväntar oss nya studenter har när de börjar på universitet och den kunskap de faktiskt har med sig från den skolgång de har. Redan från början satsade vi på att prata direkt med studenterna om AI utan att skrämmas, i stället pratade om generativ AI utifrån vårt perspektiv som informationsspecialister.

Vi har ännu ingen lösning på hur det här ska hanteras eller läras ut på bästa sätt, det var inte heller med de orimliga förväntningarna vi åkte till ECIL. Vad vi däremot tar med oss hem är självförtroende och trygghet i den grund vi står i. Den forskning och de olika upplägg vi har tagit del av under ECIL stärker oss i att det är mer kunskap om information (tryckt och digital) som kommer att hjälpa studenter att fatta bättre beslut om sitt användande av AI. Att fortsätta undervisa, att fortsätta göra meningsfulla upplägg, att relatera det vi håller på med på universitetet till studenternas vardag är det bästa vi har hittills. Att stå stadigt som en tredje vuxen som varken bedömer eller examinerar är en otroligt viktig roll i vår tid och vi är glada att få vara det!

Något vi ville skicka med de som lyssnade på oss var att det är bättre att göra något än att inte göra något alls. Vi ville också knyta kontakt med andra som har samma utmaningar i det nya informationslandskap vi arbetar i. Det är genom att lära av varandra vi kommer någon vart.

Det blev väldigt tydligt att samma typer av tankar och utmaningar finns vid olika universitet – oavsett land. Om vi kan släppa prestigen och samarbeta kring de här frågorna så är vi starka. På ett sätt önskade vi att det fanns en SKoI: Svensk Konferens om Informationskompetens. Vi hade flera samtal med andra svenska universitetsbibliotekarier som också var på ECIL och det kändes synd att informationskompetens inte har ett eget forum när vi har det för så pass mycket annat. Vi tar också med oss ett större självförtroende i vår roll som bibliotekarier, att vi faktiskt vet vad vi pratar om när vi pratar om informationskompetens i den här AI-drivna världen.

Mas Karin Gustafsson & Sandra Nelson
Karlstads universitetsbibliotek