Rapport från SFIS Stockholms årsmöte Tema: Från Värmen till Kylan

På SFIS Stockholms årsmöte tidigare i våras behandlades frågor om svårigheterna att komma in i värmen inom bibliotekariekåren med en examen från lärosäten utanför Sveriges gränser. Är vi tillräckligt vidsynta vad gäller validering av ”utländska” utbildningar?

Som tidigare rapporterat i DIK:s Magasin K finns tendenser till diskriminering inom det som beskrivits som en relativt homogen bibliotekariekår. Att det därtill används psykologiska personlighetstester vid anställningsförfaranden på den svenska arbetsmarknaden skapar inte direkt ett gynnsamt klimat för internationell och inkluderande rekrytering. Faktum är att det får många att ifrågasätta arbetsgivares tillit till den kompetens som den sökande besitter.

Personlighetstester av olika slag kan i vissa fall kritiseras för att vara pseudovetenskapliga, och det råder oenighet bland psykologer om dess egentliga värde. Psykometriska tester är heller inte alltid helt relevanta för vår profession eftersom våra färdigheter är av det slaget att de inte alltid går att mäta. Tester anses trots detta möjliggöra en mer fördomsfri rekryteringsprocess i ett tidigt skede men handlar till syvende och sist om de preferenser som styr urvalet av kandidater. Om samma önskvärda egenskaper värderas högre än faktiska kompetenser, är det kanske inte så konstigt att bibliotekariekåren ser så likartad ut idag.

Enligt artikeln i Magasin K skapas en illusion av en strikt objektiv och evidensbaserad rekryteringsprocess där personliga förmågor sätts på prov oavsett bakgrund. Det som glöms bort är att personer blir fastlåsta i en bild av dennes egenskaper som kanske inte är representativ för vad de faktiskt kan. Man ska också komma ihåg att det alltid är människor som bedömer resultaten av detta slags tester, och att de således är beroende av uttolkaren och dennes förväntningar. Psykometriska tester kan visserligen användas för jobb med ett väldigt stort antal sökande. Därigenom sker en automatisk gallring. I andra typer av rekrytering används de i slutet som en del av kvalitetssäkringen. Lyckligtvis läggs kanske än så länge större vikt vid referenser och face2face möten, men tester har likväl kommit att bli en industri som snart kan komma att göra avtryck även i vår bransch.

Som bibliotekarier och informationsspecialister måste vi vara medvetna om att diskriminering existerar inom vår bransch och lyfta problematiken. Det handlar om särbehandling på bland annat etnisk, kulturell och språklig grund, som inte heller är särskilt talande för bibliotekarieyrkets mångsidighet. Vi måste inse att bibliotekarieyrket handlar om att ständigt lära sig nytt och utvecklas, och att det inte är fråga om ett statiskt eller stillastående bevarande och upprätthållande av skillnader.

Helena Michon-Bordes delade med sig av sina erfarenheter som utbildad i kunskapsorganisation i Australien. Hennes Graduate Diploma by Research i historia har i somliga fall bagatelliserats här i Sverige. Det finns enligt Helena en viss skepticism gentemot internationella examina, och kanske också mot själva det ämnesområde, kunskapsorganisation, som informationsspecialister ägnar sig åt. Det återstår för oss informationsspecialister att bli ännu mer säkra i vår roll och påvisa vår kompetens på ett område där flera professioner strider om tolkningsföreträde. Vi behöver föra upp frågorna på agendan och förhålla oss aktivt till dem i de många sammanhang inom vilka vi verkar.