Referat från SFIS Vårkonferens 2023: Mellan människa och maskin
Olof Sundin, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet tillika en av konferensens huvudtalare, var först ut med sitt föredrag om informationssökning och kontroll av information via AI. I mångt och mycket sker, menar han, en vardagifiering av informationssökning från att tidigare ha varit en yrkesrelaterad kompetens. Kontrollen över informationen har således funnits inom de professioner som äger mycket av expertisen på området. Med informationens kris i form av inte minst sjunkande tillit till traditionella kunskapsinstitutioner och därtill en sjunkande tillit i samhället överhuvudtaget skapas helt nya sammankopplingar av information. Det beskrivs därför ofta som kritiskt med spridning av pålitlig information, faktakontroll och kvalitetsgranskning samt eget ansvarstagande i att tillgodogöra sig den nödvändiga medie- och informationskompetens som låter oss skilja sant från falskt. Problemet är bara att med AI-verktyg som ChatGPT så är det omöjligt att avgöra om en källa är trovärdig eller om det rör sig om fakta eller åsikter. De klassiska råden om källkritik sätts ur spel eftersom AI aldrig kan vara helt neutral och eftersom också källorna förvinner med sökresultat som renderas med generativ AI och dess svar i form av naturligt språk. Av samma anledning bör vi mer kritiskt förhålla oss till hur vi överhuvudtaget fastställer något som sant. Något vi ska se upp med är den destruktiva och nihilistiska källkritiken, som också kan vara avsedd att skapa just spänningar och osäkerhet i samhället genom att vara skeptiska emot i princip allt som går att veta. Det är därför viktigt med källtillit som motvikt. Som informationsspecialister kan vi också verka för synliggörande och förståelse för principerna bakom de sökresultat som genereras med AI och som inte alltid uppmärksammas i den digitala automationens tidevarv.
Nästa talare var Olle Häggström, professor i matematisk statistik på Chalmers, som talade om AI och dess samhällskonsekvenser. Då mycket av vår mänskliga intelligens automatiseras och delegeras till maskiner, kan det finnas en risk att maskinerna en dag är mer intelligenta än människan. Utvecklingen av AI har blomstrat särskilt mycket sedan 2010 och framåt, då djupinlärning och uppskalningen av nätverk med datatillförsel har gjort stora framsteg. Med GPT-4 närmar vi oss maskinell förmåga att resonera med bredd och djup. En mänsklig nivå av kognitiva förmågor hos maskiner är ännu inte uppnådd men gnistorna av det finns. Frågan är vad som händer med vår tillit till samhället när man inte längre vet om man pratar med en människa eller en maskin. Om språk bidrar till att skapa vår verklighet kan olika språkmodeller med säkerhet användas för att uppnå världsherravälde. Men AI är långt mer än en ordkalkylator som endast gör vad den tränas för. Det vore enkelt om andra mänskliga drivkrafter inte spelade någon roll för utvecklingen av AI men så är knappast fallet. Vi lär oss att gå runt algoritmerna, och fastän AI har inbyggda spärrar mot att göra fuffens finns det kanske inte lika mycket som hindrar den från att tala om för användaren hur man egentligen tjuvstartar en bil så länge det sker i form av en dikt.
Sedan var det dags för Erik Enqvist på Patentregistreringsverket att berätta om hur de på olika sätt söker efter information i patentdatabaser för att kontrollera att en idé eller uppfinning inte finns redan. En patentansökan eller ansökan om ensamrätt att utnyttja en idé eller uppfinning blir offentlig efter 18 månader, då den publiceras tillsammans med olika metadata och en fullständig beskrivning av den aktuella idén eller produkten. Som strategisk informationskälla kan en patentdatabas innehålla runt 140 miljoner dokument av teknisk, legal och affärsmässig karaktär. Det är således ett bra sätt att hålla sig uppdaterad med utvecklingen på marknaden. Vid sökning i dessa databaser utgår man ofta från en teknisk lösning på ett problem. Sökstrategin kretsar kring ett visst område, ett problem, en lösning på detta problem och användningen av en idé eller uppfinning. I början gäller det till stor del att hitta synonymer till ord, och vissa semantiska verktyg eller AI-verktyg kan användas för att automatgenerera ord, klasser och kategorier i vid mening.
Nästa talare, Fereshta Westin som är doktorand i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås, beskrev olika maskininlärningstekniker för att klassificera skönlitteratur utifrån den historiska epok i vilken bokens handling utspelas. Westin ägnar sin avhandling åt att ta fram egenskaper till texter ur en maskininlärningsalgoritm med flera olika tekniker. Denna algoritm omvandlar text till siffror, men viktigt att komma ihåg är att de kronologiska ämnesord som genereras endast är sannolikhetsbaserade förslag och att det i slutändan krävs en människa för att granska dessa förslag. AI ger alltså en siffra på en uppskattad tidsperiod för det skönlitterära verket. Som komplement till befintliga sökmetoder, för förbättrad tillgänglighet och för att tillgodose läsares intressen, kan tidsmässiga bestämningar av skönlitterärt innehåll likväl vara intressanta att fånga.
Slutligen var det dags för konferensens andre huvudtalare, Pelle Snickars, som är professor i digitala kulturer vid Lunds universitet, att prata om AI som ett slags avskalning av tiden. Inledningsvis är han noga med att påpeka att bearbetning och manipulation av bilder med hjälp av AI inte är något nytt utan varianter av vad som hänt innan. Vi sätter likväl stor tilltro till bilder som medium trots möjligheten att manipulera dem. Faktum är att AI-teknik för bildbearbetning letar sig in i vardagen, säger Snickars, och att den etablerar sig i helt vanliga sammanhang. Bearbetning av bilder sker på pixelnivå, och innebär ibland att bilderna tycks för bra för att vara sanna. Det projekt som Snickars vid tiden för Vårkonferensen inriktar sig på handlar om äldre källmaterial som underlag för algoritmisk avskalning. Frågan är vad olika slags programvara gör med äldre källmaterial. Syftet är att skapa förståelse för modernitetens historia på nya sätt och ur andra vinklar än tidigare. Det finns en stor flora av sådan programvara, men ofta sker uppskalningen av bildskärpa på bekostnad av bildernas status som fotografiska avbildningar, fortsätter Snickars: ”Ju mer uppskalat, ju mindre indexikalt refererande blir bilderna”. Ibland sker distortioner som skapar en obehaglig stämning och nya relationer uppstår därmed mellan bilden och det avbildade fenomenet. Metoderna för avskalning är ibland anpassade efter betydligt mer samtida material än det historiska. Modellen påverkas av vad den är tränad i att se på ett sätt som sätter historien i gungning. En del kritiker anser att det förflutna förvanskas, men att material sätts i förändring är inte i sig något nytt. Det ger snarare nya möjligheter att levandegöra material. Vi bör också bekanta oss med de nya möjligheterna och laborera med dem för att bättre förstå dem. Vi ska inte blunda för riskerna, men inte heller vara för konservativa i vårt sätt att förhålla oss till skärmbaserade medier.
Cia Gustrén
