REFERAT FRÅN TEKNIKDAGEN 12 OKTOBER 2022

Först ut var Siska Humlesjö från Göteborgs universitet och Centrum för digital humaniora. Humlesjö pratade om projektet som går ut på att låta svensk skönlitteratur som på något sätt berör HBTQI-ämnen ”komma ut ur magasinen” och göra den sökbar genom indexering av ämnesord på samma tema. Tidigare indexerades mestadels konkreta ämnen som har med genre, tid och plats att göra, medan mer abstrakta ämnesord relaterade till mer eller mindre outtalade identiteter inte omfattades på samma sätt. Med hjälp av länkade data har en tesaurus eller ämnesordlista skapats med inspiration av förlagor som nederländska Homosaurus. Den svenska motsvarigheten kom att kallas QueerLit, bestående av unika termer eller ämnesord för en svensk kontext. För att öka sökbarheten har länkade data använts i konstruktionen av ämnesordslistan. Dess målgrupp är primärt forskare. Humlesjö berör även vikten av att låta tidigare forskning vara basen för denna typ av initiativ, eftersom forskning även fångar upp mer subtila drag och undertexter i litterära verk. Vidare har medborgarforskning varit ett sätt att samla in användares terminologi eller sätt att tagga litteratur och därmed nå fram till mer specifika än breda ämnesord. En fråga som dök upp rörde hänsyn till föränderligheten i språket, men detta ska enligt Humlesjö inte vara ett problem med tanke på länkade data som möjliggör uppdatering av vokabulären i takt med att språket utvecklas och nya eller alternativa termer tillkommer. Det är viktigt att ämnesordlistan reflekterar den tidsmässiga kontexten och dess praktiker, speciellt om en identitet är okänd eller mer perifert representerad. Läs mer om Queerlit på https://www.gu.se/forskning/databasen-queerlit

Gustaf Nelhans från Högskolan i Borås var näst på tur att tala, närmare bestämt om det som kan kallas tvivelaktig publicering. Detta fenomen avser hur oönskade krafter har gjort att vetenskapligt arbete blivit föremål för lukrativa affärsintressen, främst inom ramen för öppen tillgång och dess inriktning på publiceringskostnader. Tvivelaktig publicering innebär att forskning inte granskats på ett korrekt eller kvalitativt vederhäftigt sätt. Sådan publicering sker knappast i ett vakuum utan blir möjligt i det vidare sammanhang i vilket forskning äger rum. Ytterst bör varje forskare förhålla sig kritiskt och medvetet inte bara till normer för hur forskning bör gå till utan också ha i beaktande ett spektrum av praktiker som kräver dialog och samverkan mellan olika aktörer. Frågan väcktes också huruvida bibliotek aktivt uppdaterar sin information om tidskrifter utifrån kunskap om tvivelaktiga publiceringskanaler. Hur detta på bästa sätt låter sig göras i praktiken visade sig vara en fråga för bibliotekarier att fortsatt reflektera över. En annan fråga var om det vore bättre att utgå från en rad kriterier som tidskrifter ska uppfylla till istället för att fokusera på vad tidskrifterna inte lever upp till. Detta var en av anledningarna till att Nelhans väljer att inte utpeka en tidskrift som en så kallad rovtidskrift (eng. Predatory journal) utan vidare. Det hela kräver ansvarsfull bedömning av mänskliga aktörer, och för att komma till rätta med tvivelaktiga praktiker och normsystem i gråzonen av publiceringslandskapet måste bedömningar göras från fall till fall. Läs mer om Nelhans forskning på https://www.hb.se/forskning/forskningsportal/forskare/GUNE/

Pieta Eklund från Högskolan i Borås pratade om olika perspektiv på bibliotekarieprofessionen tillsammans med resultaten av hennes doktorsavhandling som handlar om hur bibliotekarier förhandlar sitt utrymme i forskningsprocessen. Med begreppet jurisdiktion beskrivs hur ett arbetsområde och dess olika delar bestäms genom professionens strävan efter att öka sitt handlingsutrymme. Enligt Eklund kan bibliotekariers expertis vara svårdefinierad, men samtidigt är de väl anpassade för att ingå i ett forskningssammanhang med tanke på dess relationella och samarbetsorienterade karaktär. Vad som behövs är att identifiera de egna behoven av kompetensutveckling och inte vara rädd för att ta plats i nya sammanhang, för detta kan ju också leda till att nya kompetenser utvecklas. Bibliotekarier behöver strategier för att med sin expertis möta forskares olika behov. Det handlar inte om en homogen grupp, utan tvärtom har forskare skiftande traditioner och discipliner i ryggen och behöver därför anpassade tjänster. Tillgängliggörande av resurser är inte mindre relevant i och med ökad digital omställning, det kan också vara en språngbräda in i forskningsprocessen och leda till ett breddat uppdrag för bibliotekarier. Hur når man då ut med forskningsstödet till forskare som ännu inte känner till vad biblioteket har att erbjuda? Jo, genom aktivt deltagande inom olika forskningssammanhang bortom bibliotekariens mer traditionella arbetsområden. Detta kräver också stöd och samordning från organisationen och ledningen, men med mer kännedom om forskares arbete finns goda möjligheter att samla både breda och specialiserade kunskaper inom bibliotekarieprofessionen och även nå ut lättare med vår expertis. Läs mer om Eklunds forskning på hennes forskningsprofil: https://www.hb.se/forskning/forskningsportal/forskare/PIE/

Katarina Wiberg från Kungliga bibliotekets enhet för forskningssamverkan pratade därefter om arbetet med att ta fram nationella riktlinjer för öppen vetenskap, vars huvudsakliga syfte är att vetenskapliga publikationer ska göras öppet tillgängliga för alla. Efter många års arbete har detta uppdrag skrivits in i KB:s instruktion i stället för att stå i ett separat regleringsbrev. Arbetet har tagit avstamp i en mängd policyrekommendationer, bland annat från EU och UNESCO men också Vetenskapsrådet och lokala underlag inom universitets- och högskolevärlden. Arbetssätten är många, men bland annat har workshops hållits kring parallella arbetspaket som representerar olika delar av öppen vetenskap. Unescos rekommendation (http://unesco.se/unescos-rekommendation-om-oppen-vetenskap/ ) är uppbyggd kring kunskapsutbyte, forskningsinfrastruktur, medborgarengagemang, och dialog med exempelvis marginaliserade grupper och minoritetsbefolkning. Detta ska leda till ökat samarbete och flerspråkighet i kunskapsprocesser, och Finland, Lettland och Frankrike lyftes fram som goda exempel på hur rekommendationer för öppen vetenskap kan struktureras. Frågor väcktes dock hur man ska resonera kring icke-traditionella vetenskapliga publikationer som inte nödvändigtvis består av text utan av exempelvis konstnärliga uttryck eller digitala, interaktiva element. Vad är egentligen en vetenskaplig publikation? Kanske det vore mer rättvisande att tala om forskningspublikationer och öppen forskning, med tanke på att forskning kan vila på olika metodmässiga grunder. Ännu täcks inte dessa aspekter fullt in av befintliga begreppsdefinitioner och således återstår mer arbete, säger Wiberg. Läs mer på https://kb.se/samverkan-och-utveckling/oppen-tillgang-och-bibsamkonsortiet/oppen-vetenskap.html )

Sist men inte minst pratade Henrik Summanen från DIGISAM (http://www.digisam.se/) om kulturarvets digitalisering. För att bättre utnyttja befintliga resurser behövs nya lösningar i den digitala transformationen av ABM-sektorn och kulturarvsinstitutioner överhuvudtaget. En sådan lösning skulle länkad data kunna vara. Summanen ser en tydlig potential med länkade data, eftersom denna typ av digitala beskrivningar av material bildar ett sammanhängande dataflöde. Genom att distribueras online kan data länkas samman i stället för att vara utspridda på olika håll som avbildade objekt i det fysiska rummet. Viktigt är att resurser är användbara och finns där användare finns, men förvaltningen av dem bör röra sig bort från produktperspektivet och de problem som detta medför vad gäller den öppna tillgängligheten. Det skulle emellertid bli nödvändigt att tänka på ett annat sätt om Internet, att snarare göra nätet till en samlad databas. Likaså behöver användarperspektivet frikopplas från samlingarna, så att vi inte längre begränsas till slutanvändare eller konsumenter av dessa samlingar. Bibliotekarier skulle inte så mycket förvalta samlingar utan snarare vara informationsmäklare och guida användare till att hitta rätt resurs.