SFIS Jubileumsvårkonferens 21-22 maj 2026 (referat)
2026 firade SFIS 90 år som yrkesförening för informationsspecialister och alla som på något sätt arbetar med och engagerar sig professionellt i hantering av information. Vi gläder oss som vanligt åt att träffas vid och tillsammans ta del av föreläsningar som berör, engagerar och bidrar till gemenskap. Konferensen var förvisso tänkt att hållas på plats, men det digitala rummet erbjuder samtidigt en förträfflig möjlighet till att mötas över de fysiska gränserna. Välkommen att ta del av detta sammandrag från vårt firande av 90 år med alla informationsspecialisters eget forum för diskussion och utbyte av såväl teknisk som kulturell, språklig och organisatorisk kunskap.
Först ut var Arwid Lund, universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Södertörns högskola i Stockholm. Arwid Lund, som har gjort en historisk djupdykning i vår förenings historia, presenterade sin forskning med fokus på en av pionjärerna bakom vår föregångares, Tekniska Litteratursällskapet (TLS) bildande, nämligen Hilda Lindstedt. Denna förgrundsgestalt var verksam 1907–1946 vid KTH:s bibliotek och central såväl före, under och efter det att TLS växte fram som en nod för teknisk litteraturförmedling och litteraturupplysning.
Arwid Lund ser Hilda Lindstedt som en aktiv gestalt inom dokumentaliströrelsen och dess proaktiva syn på informationsförmedling. Hon var engagerad i Fédération Internationale de Documentation (FID) och dess strävan efter universell bibliografisk tillgång till vetenskaplig dokumentation. Från att ha startat som en fråga om att ta fram en tekniskt inriktad, specialiserad litteraturtjänst, kom Hildas arbete att rikta sig mer mot bibliotekssamverkan till stöd för forskning som angränsade till den industriella utvecklingen.
Hilda Lindstedts internationella närvaro och nätverkande gjorde henne till aktiv deltagare i utvecklingen av vårt yrkesområde. Den tidiga betoningen som funnits på katalogisering och klassifikation i syfte att standardisera en teknisk nomenklatur i vid bemärkelse, skulle senare komma att hamna i bakgrunden av mer strategiskt inriktade frågor om vad en litteraturingenjör, som yrkesbenämningen löd inledningsvis, behövde kunna för att utföra sitt arbete. Hilda Lindstedt var således också engagerad i de yrkesmässiga utbildningsbehoven för 1930-talets motsvarighet till informationsspecialister. Förutom teknisk kompetens skulle litteraturingenjören behöva språklig och organisatorisk skicklighet, samtidigt som området var så komplext att ingen på egen hand kunde besitta alla de nödvändiga kompetenser som behövdes. Således betonades behovet av ett kollektivt nätverk av experter i samarbete och det som senare blev TLS.
*
Nästa föreläsare att stiga fram var postdoktor Malthe Erslev från Aarhus University, som bland annat har specialiserat sig på AI i en utbildningskontext och betydelsen av bibliotek i en postdigital värld. Malthe Erslev och kollegan Tobias Alexander Bang Tretow-Fish har också studerat stora språkmodeller och vad dessa egentligen gör i processen med att ta fram systematiska litteraturöversikter. Grundantagandet är att språkmodeller liksom datortekniker i stort ingår i ett komplext ekosystem och att de påverkar alla de praktiker i vilka de används, inte minst forskningspraktiker.
Merparten av tidigare studier i ämnet AI inom utbildning har utgått från begreppen recall (bredd) och precision (specificitet). En stor andel inkluderade artiklar (recall) ger mindre precision, medan en större andel exkluderade artiklar (precision) ger mindre recall. Det är viktigt att balansera recall och precision, men enbart detta räcker inte för att förstå AI-teknologiers roll i forskningen. Det krävs mer av en förståelse av de kunskapsmässiga resonemangen bakom AI-användningen.
Malthe Erslev och Tobias Alexander Bang Tretow-Fish gjorde först ett manuellt urval av artiklar på egen hand, för att sedan jämföra med hur en språkmodell kallad ”GPT-4o” fattade beslut om vilka artiklar som skulle inkluderas och vilka som skulle uteslutas. Modellen instruerades att inte ge några ytterligare argument för varför en artikel inkluderas eller inte. Svaren som gavs av språkmodellen skiljde sig i 29 fall från forskarnas egna, vilket är intressant ur ett kunskapsmässigt (epistemologiskt) perspektiv. Erslev och Bang Tretow-Fish var dock inte enbart intresserade av studier som överensstämde med deras egen studie utan som också problematiserade och satte den i ett annat perspektiv.
Två filosofiska koncept var vägledande: Bullshit (språkmodellen saknar förmåga att urskilja sant från falskt) och icke-medveten kognition (ej medvetande eller intelligens men likväl utförs ett kognitivt, probabilitetsbaserat utbyte av information). Viktigt att komma ihåg är att en språkmodell är en specifik applikation som måste förstås i ljuset av det specifika sammanhang i vilket den används. AI är nämligen inte en utan flera olika teknologier, vars specifika användning avgör dess output.
Problemet med många språkmodeller är att de är alltför mimetiska, menar Erslev. Det betyder att de är instruerade att ta över så mycket som möjligt av vårt arbete, att göra så mycket åt oss människor som möjligt till den grad att det inte går att skilja mellan människa och maskin. Exemplet Elicit, ett screeningverktyg för arbete med litteraturöversikter, menar Erslev att visar på en mimetisk inställning som i själva verket går stick i stäv med den faktiska innebörden av forskning. Språkmodeller kan dessutom vara överdrivet positiva till allt vi ber dem utföra, så även om man matar dem med nonsens så ger de oss ett svar. Dessutom förändras språkmodeller i hög grad bortom vår vetskap med den konsekvensen att vi aldrig kan uppnå tillförlitlig kunskap. Erslevs budskap är därför att datorer inte ska ersätta oss människor och att friktionen mellan oss och maskinerna gör oss mänskliga.
*
Veli-Pekka Hyttinen och Outi Örn från Tietojohtaminen (en systerförening till SFIS) respektive EMEA North ACS International i Finland, presenterade hur vi informationsspecialister spelar en avgörande roll i arbetet för att stärka människors motståndskraft mot inkorrekt och vilseledande information. Det går att skilja mellan tre kategorier av sådan: misinformation är felaktig information som sprids utan avsikt att skada eller vilseleda, medan disinformation betraktas som ett medvetet försök att vilseleda. Malinformation är sådan information som kan bära på ett frö av sanning men som är tagen ur sitt sammanhang och till för att skada allmänhetens förtroende för någon eller något. Ännu ett begrepp var counter-knowledge, som kan vara alternativa fakta, konspirationsteorier och ideologidrivna narrativ som på olika sätt bortser från verifierad kunskap.
Motståndskraft bygger på förmågan att förebygga, upptäcka, och hantera vilseledande information genom faktakoll, styrning och ramverk, samt en öppen och transparent kommunikation. Detta sker både på individ- och samhällsnivå samt i form av policies och handlingsplaner på ett strukturellt plan. Inte minst utbildning och medielitteracitet pekas ut som två hörnstenar i att motverka polarisering och intern splittring i samhället och därav urholkat förtroende. Veli-Pekka Hyttinen påpekar att alla medborgare agerar som grindvakter vad det gäller att tillförsäkra pålitliga informationskällor och en diskussion som bygger på beprövade fakta. För att vara bättre förberedda på många av de hybrida hotbilder som idag existerar, kan exponering för manipulation i en säker och kontrollerad miljö i vissa fall bidra till att göra människor mer motståndskraftiga och benägna att känna igen deep fakes och liknande.
Outi Örn fortsatte berätta om hur pandemin gav upphov till ett behov av att stärka kunskapsbasen för evidensbaserat beslutsfattande inom en kort tidsram. Ett pilotprojekt för analys av registerdata påbörjades. Data Room är numera en permanent inrättad stödenhet för den finländska regeringens behov av beslutsunderlag och rapporter. Arbetet sker i samarbete med Helsinki Graduate School of Economics och Statistics Finland, en finsk motsvarighet till Statistiska Centralbyrån. Analysen av registerdata beskrivs i hög grad som en kollaborativ process där informationsbehovet är vägledande och resultatet förbättrar beslutsfattande så att det bygger på ett vetenskapligt grundat underlag.
*
Anne-Christine Karlén var tidigare informationsspecialist inom den juridiska världen, men numera arbetar hon inom Försvarsmakten. Karlén berättade med utgångspunkt i sina personliga erfarenheter om likheter och skillnader mellan dessa båda världar. Som aktiv i Hemvärnet var steget över till Försvarsmakten inte långt. Karlén hade redan stor förståelse för det sammanhang hon skulle komma att verka i.
Jämfört med den juridiska världens strikta förhållningssätt till IT-säkerhet, så kan man inom Försvarsmakten säga att det råder stor försiktighet vad gäller Internet över lag. Det går till exempel aldrig att klicka på länkar i e-posten eftersom det saknas tillgång till det externa nätet. Målgruppen upplevs av Karlén som större inom Försvarsmakten än inom en avgränsad juridisk verksamhet, samtidigt som det interna språket inom Försvarsmakten är särskilt viktigt för tydlighetens och den delade förståelsens skull. Inom juridiken används ett brett spektrum av källor för rättsinformation, som är hierarkiskt organiserade och även upphävda arkivkopior sparas för att kunna spåra informationen bakåt i tiden. Inom Försvarsmakten är det av särskild betydelse att den senaste informationen är den som finns och gäller, för att allt ska vara tydligt och upplagt på ett och samma sätt.
Det finns en särskild utmaning att tillgängliggöra information i en så pass avskild infrastruktur som Försvarsmaktens, och som sagt finns regler mot att ta emot och skicka information externt. Riskerna och sårbarheten inom juridiken var oftast av intern karaktär, medan Försvarsmakten hela tiden har externa hot att förhålla sig till. Det krävs träning i att fatta beslut i trots att det aldrig kommer finnas ett komplett beslutsunderlag, som det kanske gör i högre grad inom juridiska sammanhang.
*
Henrik Ardesjö och Tuija Drake från Kungliga biblioteket berättade om tänket kring den nya versionen av den nationella söktjänsten Libris, som lanserades den 6 maj i år. Bakgrunden till nylanseringen var enligt Ardesjö och Drake ett skifte i hur vi använder och förstår biblioteksdata. Förändrade användarbeteenden och förväntningar ställer andra krav på tillgänglighet, säkerhet, och effektivitet. Behovet av en hållbar, stabil och långsiktig, men ändå flexibel lösning växte fram. Katalogdata i nya Libris realtidsuppdateras och utnyttjar länkade data, så att samma resurser inte behöver beskrivas var för sig. Målet var att inspirera till utforskande av de svenska bibliotekens samlingar, göra det lätt att söka, samt ge överblick och tillförlitlig information med hög tillgänglighet. Slutanvändare är den prioriterade målgruppen framför bibliotekspersonal. Därför ser söktjänsten annorlunda ut, även om den bygger på samma data som innan.
Bygget av det nya Libris var integrerat i linjeorganisationen i stort, man jobbade iterativt med tydliga men inte statiska prioriteringar. Betaversionen var ett sätt att hålla processen öppen och transparent. Dock fanns utmaningarna med i åtanke, exempelvis som att den gamla tjänsten ibland kan upplevas som facit och det krävs att användare vänjer sig vid allt det nya. För att minska avståndet mellan den som söker och biblioteken som tillgängliggörare av katalogdata infördes användarnära benämningar och representationer av data. Tjänsten fortsätter utvecklas efter hand för att göra det begripligt vad den erbjuder.
*
Erika Hedhammar från Riksantikvarieämbetet presenterade till slut strategier för skydd av fysiska samlingar. Viktigt är att riskhantera varje dag, förutse vad som kan tänkas hända och ha färdiga riskanalyser, katastrofplaner och liknande på plats. Detta gör det lättare att bedöma möjliga konsekvenser, såsom hurdan förlust av kulturhistoriskt värde det kan innebära, hur det hanteras och av vem. Även den kontextuella informationen om föremål är viktig, då det ofta hjälper till att förstå ett objekt och dess historiska värde.
Riskidentifiering bör ske på både nära och långt håll och analysen bör inte vara alltför generell utan gälla den egna verksamheten och hur den kan användas där. En katastrofplan underlättar samarbete vid kriser, då det finns en prioriteringslista så att alla vet vad som ska göras först. Det är också värdefullt att öva regelbundet på olika scenarion, som gärna kan bygga på verkliga händelser. Det är viktigt att sätta sig in i frågorna både i teorin och rent praktiskt.
Rent konkret kan åtgärder som undanförsel vara ett sätt att skydda fysiska samlingar, men det kräver samtidigt mycket förberedelser. Hedhammar nämner också exempelvis presenning som läggs som ett sätt att leda bort vatten vid läckage och översvämningar. Papper och böcker kan exempelvis torkas på rad i en vindtunnel där en fläkt i ena änden ger luftcirkulation som förhindrar mögel.
*
Ett stort och varmt tack från oss i SFIS styrelse till alla föredragshållare och deltagare för en riktigt givande konferens!
genom
Cia Gustrén Holmbergh