En intervju med Kjell Nyman om öppna lärresurser
Kjell Nyman är nationalekonom och sedan fem år tillbaka pensionerad från en nästintill tre decennier lång yrkeskarriär som analytiker och opolitisk tjänsteman inom olika delar av Regeringskansliet. Hans engagemang för öppna lärresurser (Open Educational Resources, OER), växte fram under de år han var chef för analysfunktionen på Utbildningsdepartementet och grundar sig i en vilja att bidra till att kunskap, som kommit att bli en allt viktigare samhällsresurs, fördelas på ett mer jämlikt sätt i samhället. Till det kommer den betydelse som öppna lärresurser kan ha för att effektivisera och frigöra resurser inom högre utbildning – resurser som kan användas till andra angelägna insatser inom utbildningspolitiken.
Kjell delar den vision som länge funnits hos såväl UNESCO som EU-kommissionen att använda öppna lärresurser som ett instrument för att jämna ut tillgången till utbildning i världen. Länder som varit drivande i det arbetet är exempelvis USA, Kanada, Storbritannien och Spanien. Det har under årens lopp även funnits många initiativ till kunskapsdelning av detta slag i Norden men det är enligt Kjells uppfattning synd att Sverige inte kommit längre inom detta område. Han menar också att skapandet av öppna lärresurser må kräva en del initialt, men vi behöver möta de svårigheter som kan uppstå till en början för att det i slutändan ska leda till att kunskap sprids lättare, och på ett mer rättvist sätt, samt för att ta vara på de effektiviseringsvinster som på sikt uppkommer. Vi har i det avseendet mycket att lära av andra länder. Det behöver inte enbart handla om öppna lärresurser som görs fritt tillgängliga för alla utan även andra former av samarbete mellan olika lärosäten, såsom i Bayern där 13 universitet och 19 professionshögskolor gått samman för att gemensamt utveckla digitala undervisningsresurser som kan används fritt av alla deltagande lärosäten (Virtuelle Hochschule Bayern).
Vilka förändringar skulle då krävas i vårt kunskapssystem för att öppna lärresurser ska komma till sin rätt? I nuläget är vårt system för högre utbildning inte särskilt väl anpassat för samarbete och samverkan. Inom forskningen finns det ofta såväl ekonomiska som andra incitament till samarbete forskare emellan – ett samarbete som kan sträcka sig över i princip hela världen – men när samma personer i stället undervisar är det alls inte lika självklart att dela med sig av det material man tar fram. För att ta vara på de möjligheter som kan skapas via öppna lärresurser behöver liknande drivkrafter som länge funnits inom forskningen utvecklas även inom undervisningen. För att kunskap ska kunna spridas öppet och effektivt krävs att den formas utifrån ett allmänintresse snarare än ett egenintresse.
Kunskap används enligt Kjell ibland av vissa grupper för att höja sin status och bibehålla de privilegier som uppnåtts. Om man alltför generöst delar med sig av den kunskap man förvärvat riskerar man att på sikt förlora sina privilegier. Samtidigt är ett vanligt missförstånd att delning via öppna lärresurser innebär att det kursmaterial man tar fram släpps helt fritt, utan någon som helst kontroll. Så är inte fallet, påpekar Kjell. Dels krävs en grundlig kvalitetsgranskning (peer review) av öppna lärresurser för delad användning, dels finns sätt att kontrollera användningen av öppna lärresurser via så kallade Creative Commons-licenser. Skaparen av resursen kan då på ett smidigt sätt ange att den exempelvis inte får användas i kommersiella syften (vilket betecknas med CC-BY-NC) eller att inga ändringar får göras i materialet (CC-BY-ND).
Kort sagt blir öppna lärresurser än viktigare i en tid av stora behov av att fylla på med nya kunskaper (inte minst i takt med den snabba AI-utvecklingen), där många utbildningar ges på distans eller i hybridform och där stora delar av det digitala undervisningsmaterialet kan användas på ett mer effektivt sätt så att lärare på lärosätena slipper uppfinna alla delar av hjulet på nytt när de ska utforma en ny kurs. För att sådana satsningar ska bli bestående krävs dock en centralt ansvarig instans som förvaltar och samordnar stora mängder kunskap och gör den sökbar – något som saknas i Sverige idag.
Enligt Kjell finns det trots allt många ljusglimtar i utvecklingen framåt. Det händer saker på området även i Sverige. Arbetsgrupper har bildats, rekommendationer undertecknats och ett förnyat intresse visas från regeringshåll. Kjells förhoppning är att den positiva trenden håller i sig. För oss informationsspecialister är tanken om ett öppet kunskapssystem inte främmande, och kanske är det just vi som kan agera förvaltare av kunskap så som vi redan i mångt och mycket gör. SFIS öppnar upp för debatt i frågan, och missa inte vårt nästa diskussionstillfälle måndagen den 22 april på temat utbildning på Zoom.
Läs mer här: https://sfis.nu/kalendarium/diskussionstraff-tema-utbildning/
Vi ses!
Cia Gustrén