Referat från SFIS Vårkonferens 22 maj 2025

Temat för årets Vårkonferens med SFIS var det breda och komplexa ämnet öppen tillgång/öppen vetenskap och hur detta relaterar till biblioteken, professionen och yrkesrollen bibliotekarie/informationsspecialist idag och i framtiden.  

Inledde gjorde Lettlands nationalbibliotekarie Dagnija Baltina med en mycket uppskattad och hoppingivande vision om hur bibliotek om hundra år fortfarande förkroppsligar kärnan i vår mänskliga identitet, historia och kultur. Det är svårt att föreställa sig någon annan samhällsinstitution med så stor bäring för just det mänskliga i kontrast till dagens starka betoning på det maskinella och datoriserade. Vi måste göra vår läxa, påminner Baltina, och understryker vikten av att vi sitter med vid förhandlingsbordet för att skapa en gemensam framtid. För att biblioteken ska förbli relevanta räcker det inte med att visa på hur vi med hjälp av modern teknik kan ta fram och lagra stora mängder information. Vi måste också aktivt och kritiskt tolka, värdera och ifrågasätta information och även engagera andra människor i detta arbete för att på så vis bibehålla vår relevans i ett samhälle där algoritmerna i allt högre grad framställer mänskliga förmågor som om de vore överflödiga eller inadekvata. Här gäller det att ta en människocentrerad ansats till de många etiska frågeställningar som uppstår i den artificiella intelligensens tidevarv. Bibliotek har i många tider drivit social och kulturell förändring, och i detta läge behöver vi återigen kliva fram och värna mänsklig kreativitet, reflektionsförmåga och handlingskraft. Baltina hänvisar till bibliotekens starka förändringspotential när hon säger att vi inte ska låta oss uppslukas av teknik utan verka för den gemensamma välfärden, för likvärdig tillgång till information, och för välinformerade och kritiskt tänkande medborgare. Bibliotek bär på många sätt upp den mänskliga historien och kulturen, och formar på många sätt vår mänsklighets infrastrukturella lösningar för att kommunicera tvärsöver tid och rum. Även om Baltina inte förespråkade det konservativa sättet att se på bibliotek som enbart tysta rum för läsning, så betonade hon ändå vikten av att se just böcker som den rent fysiska kopplingen till, och minnet av, det förflutna och kanske likaså av den framtid som vi själva måste vara delaktiga i att skapa. Läs mer om Baltina här: https://lnb.gov.lv/en/latvijas-nacionalas-bibliotekas-lnb-direktores-amata-stajas-dagnija-baltina/ 

Näste man på tur var Erik Stattin från Kungliga biblioteket, som gav en fullödig översikt över läget i arbetet med öppen vetenskap. Detta arbete består bland annat i att samordna, följa upp och främja samverkan. Stattin kom inledningsvis att tänka på öppen vetenskap som ett slags gränsobjekt, ett gränsöverskridande och i hög grad förhandlingsbart begrepp som kan betyda olika saker beroende på sammanhang. Det ska i hög grad liknas vid en pågående process som införlivas i faktiska publiceringspraktiker snarare än en pappersprodukt. Det tvådelade syftet med öppen vetenskap är att öka den vetenskapliga kvaliteten men också att förbättra samspelet mellan forskning och det omgivande samhället genom transparens och likvärdig tillgång till forskningsresultat. De framtagna riktlinjerna för öppen vetenskap ska ange riktningen och de långsiktiga målen, peka ut nyckelaktörer och samordna den praktiska tillämpningen av dessa riktlinjer med organisationer för utförande och finansiering av forskning som primära målgrupper. De sex områden som behöver utvecklas i Sverige har fastställts till öppen tillgång till vetenskapliga publikationer, forskningsdata, forskningsmetoder och lärresurser samt infrastrukturer för öppen vetenskap och allmänhetens involvering i forskningsprocesser. Här kan du läsa mer av Erik Stattin angående arbetet med öppen tillgång: https://www.tidningencurie.se/kronikor/riktlinjerna-baddar-for-mer-oppen-vetenskap 

Sanna Isabell Ulfsparre som har gått från bibliotekarie till att vara utredare på Vetenskapsrådet öppnade upp för en spännande diskussion om bibliotekarieprofessionen i förhållande till öppen vetenskap. Först frågade hon vad vi bibliotekarier och informationsspecialister ser som kärnan i biblioteksarbete. Svaret blev en rad viktiga begrepp som demokrati, hållbarhet, åsiktsfrihet, öppenhet och jämlikhet, lärande, folkbildning, rättvisa och samverkan med flera. Detta menade Ulfsparre har likheter med den gemensamma värdegrund och kärnvärden för biblioteksarbete som även framkommit i andra sammanhang, plus att det linjerar väl med tanken om öppen vetenskap. Men hur ska vi inom professionen förhålla oss till det faktum att vi rör oss bortom områden som traditionellt sett inte förknippats med vår yrkesroll? Vilket ansvar är vi beredda att ta på oss och var går gränsen för trygghet kontra osäkerhet respektive vårt anspråk på yrkesexpertis och strategiskt professionstänk? En utmaning ligger i att klargöra vari vårt kärnuppdrag som informationsspecialister finns, att göra medvetna vägval samt ha ett tydligt förhållningssätt i det vi gör. Det rådde dock ingen tvekan om att Vårkonferensens deltagare vill satsa på öppen vetenskap och aktivt införliva detta i vår yrkesroll på ett meningsfullt sätt. Kanske vår yrkesroll också befinner sig på gränsen, likt ett sådant gränsobjekt som Stattin nämnde i fråga om öppen vetenskap. Det betyder att vi har mycket att vinna på att samverka med och inom våra respektive organisationer och lösa problem med gemensamma krafter. Läs mer av Ulfsparre i denna debattartikel i Biblioteksbladet: https://www.biblioteksbladet.se/ideer/debatt/vi-behover-se-var-vi-ar-relevanta-och-bjuda-in-oss-sjalva/  

Johanna Nählinder, docent och forskningsstödskoordinator vid Linköpings universitetsbibliotek, talade om öppen vetenskap i praktiken och hur öppen vetenskap kan förmedlas utifrån vad folkbibliotekarier behöver känna till. Det finns ju olika sätt att beskriva vad öppen vetenskap är, fortsätter Nählinder. Dels är det en vacker vision om att vetenskap ska komma alla till godo, dels är det komponenter eller kuggar i ett kugghjul. Hur man får tillgång till öppna resurser och hur man på ett öppet sätt kan begripliggöra forskningsprocessen kan ses som exempel på sådana komponenter. Bara för att något finns betyder det inte att det är begripligt, så vad krävs egentligen för att alla ska kunna ta del av öppet tillgänglig forskning? Nählinder nämner här begreppet forskningslitteracitet, som är detsamma som att kunna söka, sovra, förstå och ta till sig forskning, alltifrån hur man ställer vetenskapliga frågeställningar till att förstå vad det finns kunskapsluckor, till insamling och analys av empiriskt material och hur man besvarar forskningsfrågor och publicerar resultaten. En kurs har utformats mer specifikt för folkbibliotekarier som är nyfikna på detta med öppen vetenskap, vars syfte har varit att avdramatisera och konkretisera vad det rör sig om. Kursen går exempelvis ut på att hitta och bedöma kvaliteten på vetenskapliga publikationer med utgångspunkt i IMROD-strukturen. Det finns många dimensioner av öppen vetenskap förutom de som har med vetenskaplig publicering att göra, men det är ändå av vikt att få en överblick över hur publiceringslandskapet är uppbyggt. Läs mer om kursen som Nählinder varit med och utformat här: https://digiteket.se/kurs/oppen-vetenskap-i-praktiken/

Martin Paul Eve som bland annat grundade Open Library of Humanities pratade till sist om öppen tillgång som en fråga om att fritt för alla och utan gränser sprida vetenskapliga publikationer. Vetenskap är väl grundad i tanken om öppenhet. Från att tala om olika typer av öppna licenser till vad som gör öppen tillgång möjlig, kom Eve in på olika sätt att tala om själva open access-rörelsen eller de olika perspektiv utifrån vilka man närmar sig öppen tillgång från höger eller vänster. Ett exempel på ett vanligt argument är att forskning är skattefinansierad verksamhet och att alla därför ska ha fri tillgång till forskning, medan ett annat är att öppen tillgång är etiskt och moraliskt riktigt och att man därför bör ta bort alla hinder för öppen tillgång. Det är dock betydligt mer invecklat med öppen tillgång när det gäller fysiska böcker. Öppen tillgång blir i vissa avseenden ett vägval mellan att faktiskt vilja förändra incitamenten för forskning i grunden eller att göra öppen tillgång till ett tvång. Läs mer om Martin Paul Eve och hans arbete här: https://eve.gd/

SFIS tackar alla medverkande och deltagande för en mycket givande Vårkonferens med intressanta diskussioner. Vi ses igen nästa år!

Vid tangentbordet:
Cia Gustrén Holmbergh, styrelseledamot SFIS