Rapport från konferensen Nordic Workshop on Bibliometrics & Research Policy, Reykjavík, 20-22 november 2024
Resestipendiat Martin Iinatti Brengdahl
SFIS resestipendium 2024 möjliggjorde att jag kunde delta på konferensen Nordic Worskhop on Bibliometric & Research policy.
Det var första gången jag deltog på Nordic Workshop on Bibliometrics & Research Policy, som hålls årligen med växlande värdland. Detta år deltog 124 deltagare, främst från de nordiska länderna, men även från tex Kanada, Storbritannien, Belgien, Tyskland, Tjeckien och Polen. Från Linköpings universitetsbibliotek deltog jag själv och min kollega Per Eriksson. Deltog gjorde en blandning av forskare, utövare (tex bibliometriker på universitetsbibliotek), forskningsfinansiärer och andra policypåverkare. Konferensen sponsrades, utöver den isländska forskningsfinansiären Rannís, av de tre stora företagen Clarivate, Elsevier och MDPI, där den sistnämnda sponsorn nog ansågs vara kontroversiell bland vissa av konferensdeltagarna.
För mig, som har forskningsbakgrund som evolutionsbiolog, var det en ny och upplyftande erfarenhet med den stora blandningen av presentationers karaktär. Doktorandprojekt, som ibland är ganska snäva, presenterades i samma sammanhang som bredare presentationer om pågående förändringsarbete för forskningsutvärdering. Det var också en ny erfarenhet att se så pass många forskningsprojekt presenteras där resultat får tala för sig själva utan att testas med hypotestest/statistisk modell, troligen för att fältet använder en mix av kvantitativa och kvalitativa analyser. Säkert inte nytt för de med längre erfarenhet i fältet, men nytt för mig!
Konferensens innehåll
Den första dagen bestod utöver vanliga presentationer av sponsorpresentationer, där Clarivate, Elsevier och MDPI fick utrymme att presentera några av sina nyheter. Produktfokuserat och AI-innehåll. Utöver det fokuserade första dagen på temat samarbete och finansiering.
Den andra konferensdagen börjdes med en Keynote om CoARA (Coalition for Advancing Research Assessment), som hölls av Janne Pölönen (Federation of Finnish Learned Societies), med fokus på det nuvarande engagemanget i de nordiska länderna. Därefter hölls tre sessioner efter varandra om öppen vetenskap och forskningspolicy, samhällelig påverkan, publiceringsmönster och sist öppen tillgång till forskningspublikationer. Därefter hölls en ”poster minute madness” där varje posterpresentatör fick 45 sekunder på sig att presentera sin poster för alla, följt av en traditionell postersession, att lyssna och diskutera vid respektive poster.
Sista dagen började med en paneldiskussion mellan olika forskningsfinansiärer, där en forskningsfinansiär från respektive nordiskt land deltog. De diskuterade hur de utvärderar forskning, vad som behöver ändras, vilken roll bibliometri har och om det är möjligt att skapa mer snarlika utvärderingar mellan länder och finansiärer. Därefter följde tre sessioner med fokus på ansvarstagande forskning och innovation, inkludering (ur perspektivet att olika publikationstyper och discipliner behandlas mer inkluderande), samt patent.
De är i skrivande stund ej publicerade, men presentationerna (slides, ej filmade) samt postrar kommer att finnas tillgängliga här i framtiden. Nästa år kommer konferensen hållas i Bergen (Norge) i slutet av oktober. Är du intresserad av ”forskning på forskning”, forskningsutvärdering eller policyarbete tror jag du kan tycka att det är ett en bra konferens för dig!
För mer detaljer om nästa års konferens: https://www.nifu.no/nwb2025/
Nätverkande
Det fanns flera tillfällen att nätverka under konferensen, både lite mer formellt som under postersessionen, men även under kafferaster, lunchpauser och liknande. Visserligen var det fler än hundra deltagare, men jag kände ändå att det var en lagom stor konferens för att det skulle vara lätt att hitta personer en ville prata med. Det är väldigt svårt på stora konferenser med över tusen deltagare är min erfarenhet. Bra med bättre förutsättningar för mig, som inte tycker formellt nätverkande är det allra lättaste.
Första dagen avslutades med ett välkomstmotagande på Landsbókasafn – Íslands Háskólabókasafn (det är både national- och universitetsbibliotek för det största universitetet på Island), som gav tillfällen att skapa nya kontakter under avslappnade former. Detta tillfälle präglades också av att en av initiativtagarna för konferensens skapande fyllde 70 år denna dag.
En konferensmiddag hölls dag två på Harpa Music Hall, med både god mat, saxofonunderhållning samt panoramautsikt där Reykjaviks hamn, det pågående vulkanutbrottet samt norrsken kunde beskådas. Välorganiserat med både nätverks/mingeltillfälle före middagen samt lagom stora bord där en kunde diskutera med nya kontakter under festliga former.
Fyra saker jag tar med mig i mitt arbete
CoARA (The Coalition for Advancing Research Assessment) var inte bara ämnet för konferensens keynote, huvudfokus för ytterligare en presentation, utan var närvarande i mer eller mindre omfattning på flertalet ytterligare presentationer, även om det var mer indirekt i flera fall. Här känns det som att Finland generellt kommit en bit längre på vägen än Sverige. Förhoppningsvis kommer Sverige igång ordentligt och kan ta hjälp av vad grannländer redan åstadkommit. Har du inte hört om CoARA före du läser detta, så lär du förmodligen höra mer om det framöver!
Norska listan kommer även fortsättningsvis bibehållas likt tidigare. Jag och mina kollegor har under det senaste året fått höra rykten från olika håll att Norska listan skulle tas ur bruk eller sluta uppdateras. Nu fick vi höra från personer som arbetar dagligen med Norska listan att så inte är fallet utan att den fortsätter likt tidigare. Lugnande besked för den som oroat sig.
Samhällelig påverkan berördes i många presentationer och att Clarivate höll en presentation med titeln ”Framework for evaluating the societal impact of research” pekar mot att de fångat upp att många potentiella kunder letar efter andra sätt att mäta genomslag än de traditionella måtten. Paneldiskussionen med forskningsfinansiärer visade att det där, åtminstone på övergripande nivå, verkar finnas samsyn kring att använda indikatorer och mått på ett mer ansvarsfullt sätt än historiskt. Aalborg universitet har nyligen tagit fram en ny modell att fördela forskningsmedel. Där kompletteras en traditionell bibliometrisk modell, baserad på publikationer och citeringar, med en modell där mål sätts upp gemensamt mellan universitetsledning och varje institution med fokus på öppen vetenskap och just samhällelig påverkan.
Fraktionalisering, en metod för att justera i hur stor usträckning en publikation ska räknas med, är vanligt i olika bibliometriska analyser. Vanligast är så kallad rak fraktionalisering, där samtliga medförfattare delar lika på publikationen. En presentation av Paul Donner (German Centre for Higher Education Research and Science Studies) fokuserade på hur juniora forskares självupplevda insats stod i relation till förattarposition och olika former av fraktionalisering. Tankevänkande presentation, även om det hade gett mig en mer komplett bild om det även funnits data från seniora forskare och om slutsatser presenterats per fält (det finns stor variation i författarordningstradition).
