Dokumentaliströrelsen oorganiserade arkiv
Den universella decimalklassifikationen (UDK) skapades av den europeiska dokumentaliströrelsens första generation som en bearbetning av Deweys decimalklassifikation från USA. UDK används fortfarande, men huvudkontoret för UDK huserar idag i ett mycket litet rum på våning fem i Koninklijke Bibliotheek i Haag. UDK-konsortiets rum är utan luftkonditionering och fönstren går inte att öppna. På samma våning har IFLA och Europeana sina huvudkontor, men de flesta anställda arbetar hemifrån sedan pandemin.
Det var i denna miljö som jag med ekonomiskt stöd av SFIS höll till i under en vecka i början av juni 2024. Det handlade om arkivstudier rörande Tekniska litteratursällskapets (TLS) internationella kontakter från 1930 talet och fram till 1980. Mer specifikt de internationella kontakter som arbetet inom Fédération Internationale de Documentation (FID) ledde till. Det hade tagit tid bara att lokalisera arkivet. Efter att ha kontaktat Mundaneum i Mons Belgium (där arvet efter Otlets och Fontaines ursprungliga internationella bibliografiska institut bevaras) och University of Marylands bibliotek i jakten på FID:s arkiv, fick jag till slut hjälp av biblioteks- och informationsvetaren Michael Buckland. Han visste var arkivet fanns, men menade att det var förseglat och stängt på grund av de rättsliga tvisterna efter FIDs konkurs 2002. Strax därefter fick jag äntligen, efter över ett år av försök, tag på UDK:s huvudredaktör och numera också kontorschef Aida Slavic. Det visade sig att hon hade återhämtat sig efter en allvarlig olycka under det föregående året. Hon bekräftade inte bara att hon hade tillgång till arkivet, men också att det var möjligt att besöka nästa gång hon var på plats. Hon varnade dock för arkivets status.
FID:s del av arkivet består av tre kabinettsskåp och en 16 kvadratmeter stor golvyta med arkivkartonger. Kabinettsskåpen var rätt ordnade, medan kartongerna var oordnade på mer än ett plan. Innehållet i en kartong kan spreta ordentlig över tidsperioder, teman och dokumentformer, och kopplingen till arkivförteckningen är bruten. I samband med konkursen packade inhyrda flyttgubbar allt arkivmaterial i flyttkartonger som sedan under flera år drällde runt i i biblioteksarkivets korridorer utan fast plats. Till slut lyckades UDK-konsortiet och Aida förhandla till sig en egen plats för FID-UDK-arkivet i bibliotekets källare.
Så det var förutsättningarna. Här var jag nu med en stark målbild om att hitta brevkorrespondens mellan Hilda S. Lindstedt, drivande pionjär bakom bildandet av TLS, och FID:s generalsekreterare Frits Donker Duyvis. Det var som att leta efter en nål i en höstack. Jag hittade lite spridda skurar av material från sent 1920-tal och tidigt 1930-tal, men inget som rörde Sverige. Jag testade några kartonger i början av hyllsystemet, i mitten och mot slutet. Det finns oerhörda mängder rätt osorterat material från 1960- och framåt. Uppfattningen av att det inte var riktigt effektivt att leta runt i den delen av arkivet började ta form och jag inriktade istället mitt fokus på FID:s kongresser. Och nu började jag i alla fall hitta lite svenska kopplingar.
Det var Einar Öhman som var ordförande för kommittéer bestående av bland annat C. W. Cleverdon, Kajsa Hellström som introducerade presentationer av Alexander King (som efterträdde Duyvis som FID:s generalsekreterare), och Björn Tell som presenterade papper kring en kurs i ”scientific information transfer and retrieval” i nära anslutning till presentationer av Jesse Shera, Samuel Rothstein och J. C. R. Licklider. Under en annan konferens talade samme Tell strax innan Eugene Garfield, fadern till Science Citation Index (nuvarande Web of Science). Och till kongressen i Rom 1951, så mobiliserade TLS stort. Kongressens övergripande temat var mikrofilmens roll för dokumentationen. Barbro Hallendorf, Erik Hemlin, Erwin Engel, Gunborg Björkman och O. Jägerskiöld deltog alla som presentatörer, och den sistnämnde talade just om mikrofilmens användning i Sverige. Samtidigt med detta lade Susanne Briet fram sin enkät om hur dokumentalister skulle utbildas. Listan kan fortsätta, K. Samuelsson var inbjuden att tala om ”Fast-response and special-purpose usage in general information systems” vid den inställda konferensen i Moskva 1968. Och FID-konferensen 1963 i Stockholm är en godbit som är väl dokumenterad i arkivet.
Överlag är arkivmaterialet fullt med spår efter biblioteks- och informationsvetenskapens stora namn. Förutom de redan nämnda även Bernal, S. C. Bradford och S.M. Ranganathan.
Men egentligen lossnade inte arkivletandet förrän sista dagen, fem timmar innan biblioteket stängde. Kartonger hittades plötsligt med material från 1930-, 40- och 50-talet. Här fanns brevväxlingar mellan Carl Björkbom och Duyvis, korrespondens mellan TLS och FID-sekretariatet om arbetet kring en ”long-term policy”, och ett svar från IVA:s och TLS:s Evy Velander rörande en cirkulärskrivelse om reorganisering av federationen. Och så äntligen, åtminstone ett brev i mitten av 1930-talet från Hilda till sekretariatet. Det handlade om den Dewey-kortkatalog som hon förhandlat till sig under sin resa till USA redan på 1920-talet.
Arkivletandet är som ni kanske förstår inte riktigt klart än. Det finns några lovande kartonger som jag inte riktigt hann med innan stängningsdags. Det får bli nästa gång.
Post scriptum: I oktober 2024 var det dags igen. Jag hade en klar idé över vilka lådor jag skulle börja titta i och hittade också en hel del mer korrespondens mellan TLS och FID. Återigen sista dagen på plats började intressant material om Hilda Lindstedts aktiviteter inom den internationella organisation både före och efter andra världskriget att dyka upp.
Nu har tiden kommit till att långsamt börja skriva utifrån materialet.
Arwid Lund