Ett stort tack från Årets ”biblioteksdetektiv”

Så hedrande och överraskande att bli utsedd till årets informationsspecialist!

Särskilt som flera av mina förebilder inom biblioteksvärlden har fått utmärkelsen tidigare år. Inte för att jag åstadkommit något speciellt under året som förtjänar särskild uppmärksamhet, men det betyder ju att jag har uppmuntrande kollegor som nominerat mig – och har dessutom medfört många omtänksamma gratulationer på min arbetsplats.
Även om de förmodligen undrar lite vad en ”informationsspecialist” är, då min titel på Högsta domstolen är den traditionella ”bibliotekarie” och domstolen fortfarande har ett omfattande fysiskt bibliotek som används flitigt trots att numera många rättskällor finns digitaliserade.

Jag funderade lite över vad som gör det så roligt att arbeta på ett bibliotek. För min del är det inte främst att katalogisera nya böcker och förnya prenumerationer etc.; nödvändigt förstås men mer som medel för att uppnå det egentliga målet – maximal sökbarhet. Jag tror att flertalet bibliotekarier och informationsspecialister känner samma entusiasm inför att hitta material som kan ge svaret på användarnas frågor, att arbeta lite som en ”biblioteksdetektiv” helt enkelt.
På min första arbetsplats som bibliotekarie, vilket var Juridiska biblioteket vid Uppsala universitetsbibliotek, hade vi en samling volymer med Nationalencyklopedin i korridoren utanför personalens fikarum – ja, detta var lite före smartphonens tid… Så snart någon vid bordet råkade kasta ur sig en fråga om något var det alltid någon som dök ut i korridoren för att slå upp; ingen stod ut med ovissheten av en obesvarad fråga. Och detsamma gällde förstås i informationsdisken, även om vi hade betydligt fler både tryckta och digitala resurser att ta till hjälp där. Studenternas frågor om allt mellan himmel och jord inom juridikens universum var otroligt stimulerande.

Första tiden på mitt nuvarande arbete, som bibliotekarie på Högsta domstolens bibliotek, blev jämförelsevis lite ensamt och segt, särskilt som jag började under sommaren då många av användarna var på semester. Men efter ett tag upptäckte jag att frågorna var minst lika spännande även om det juridiska området nu var lite mer praktiskt inriktat och de flesta frågorna kom via e-posten snarare än genom att användarna stod på kö i biblioteket. En huvuduppgift i mitt arbete är att hjälpa till med att leta fram material till justitiesekreterarnas rättsutredningar i de mål som fått prövningstillstånd i Högsta domstolen. Dessa jurister har många års erfarenhet och är mycket skickliga i sitt jobb. Genom deras frågor får jag möjlighet att följa deras tankeprocesser genom rättsutredningen – och förmånen att få bidra till att underlaget för domstolens avgöranden blir så uttömmande som möjligt.
Trots att justitiesekreterarna har en ganska begränsad tid på sig för att färdigställa sina rättsutredningar kan det färdiga så kallade ”trycket” som lämnas in till justitieråden vara mycket omfattande – och då är det ändå bara ett urval av det mest relevanta av allt material som de själva läst in sig på. Jag är alltid lika imponerad över deras slutresultat, och stolt över att få vara delaktig i det arbetet.

Några justitiesekreterare arbetar på specialrotlar med särskilt komplicerade mål eller lite svårare rättsområden. Då kan det i ännu större utsträckning finnas anledning att leta fram mer material exempelvis i form av internationella rättskällor och rättspraxis från andra länder. Framför allt finns det ofta anledning att jämföra med rättskällor från de andra nordiska länderna då det finns stora likheter mellan rättssystemen. Även EU-rätt och praxis från Europadomstolen för mänskliga rättigheter är förstås ofta av intresse.
Ett annat roligt detektivarbete är att gräva sig bakåt i de äldre rättskällorna för att utreda hur ett visst rättsområde utvecklats över tid och hitta motiveringar till olika lagändringar.

Även om mina biblioteksanvändare gör arbetet väldigt roligt, finns det förstås nackdelar med att arbeta som ensam bibliotekarie, jämfört med ett universitetsbibliotek där man har många kollegor att fråga om råd och bolla idéer med. Därför är det i mitt nuvarande arbete ännu viktigare med nätverk, såsom SFIS.
Inom Sveriges domstolar har vi dessutom ett eget nätverk med alla domstolsbibliotekarierna, och ett motsvarande samarbete finns också mellan de nordiska högsta domstolarnas bibliotek. Numera har vi även ett större nätverk med juridiska bibliotekarier i Stockholmsområdet. Jag skulle inte klarat mig utan dessa fantastiska kollegor, både när det gäller det sociala sammanhanget och all hjälp och stöttning som de bidrar med.

Stort tack till alla juridiska biblioteksdetektiver!

Sofia Sternberg